En opinionsmättning betalad av Konsumentföreningen i Stockholm visar att många människor tror att klimatet är bortom räddning. Det är en sorglig slutsats som verkligen är mer ödesmättad än vad situationen kräver. Framför allt minskar uppgivenheten människors drivkrafter att vilja göra skillnad. Varför bry sig när allt ändå är åt pipan? Ett av de bidragande problemen är sannolikt att miljö- och klimatdebatten saknar nyanser, alltför ofta är det bara svart eller vitt. Gråskalorna avfärdas eller görs osynliga.
Många politiker och intresseorganisationer går i samma fälla. Ödessymfonin dånar. Da Capo al fine. Den som samtalar och resonerar får inte lika många nya sympatisörer som den som skriker.
Klimatfrågan är på fullt allvar, men den är inte omöjlig att hantera. It- och energiminister Anna-Karin Hatt (C) formulerade det på ett bra sätt när hon presenterade regeringens vårbudget på Nyföretagarcentrum i Nyköping: "Vi får inte vara utopister och tro att allt kan lösas över en natt. Klimat- och miljöpolitiken måste bestå av flera led."
Pragmatismen är ofta hånad som politiskt verktyg och får sällan stora rubriker. Dramatik kräver motsatser.
Regeringens miljö- och klimatpolitik är ambitiös jämfört med många jämförbara länder, men i stort icke-utopisk. Ta politiken för att förnya den svenska fordonsflottan och minska dess belastning på klimat och miljö. Detta kräver en förmåga att se såväl etappmål som slutmål. Energiåtgången för att nyproducera en bil har minskat med 30 procent sedan Alliansen vann valet 2006. Det har blivit fler miljöbilar på vägarna, men likväl dominerar varken el-, gas- eller etanoldrivna fordon i trafiken. De snåla dieslarna har blivit fler. Det innebär att de stora slukarna av fossila drivmedel samtidigt har blivit färre än vad de annars skulle ha varit.
Nästa steg blir att få fler bilar som drivs på förnyelsebart. Regeringen måste alltså driva på för att förnyelsebara drivmedel och energisnålt tillverkade fordon ska gynnas. Krafterna som vill göra bilen så dyr att bara rika kan ha en är ofta högljudda, men det finns en medelväg. Det som belastar klimatet, förstör mer än det möjliggör, bör förvisso bli dyrare. Samtidigt måste tillgången på prisvärd biogas och etanol bli betydligt bättre. Elpriset måste hållas på rimlig nivå och elbilar behöver laddställen.
Den som är uthållig och envis kan klara den samordningen över tid. Utan att människors känsla av personlig frihet och livskvalitet trampas på.
Det bästa sättet att möta klimatutmaningarna och även minska miljöbelastningarna är att steg för steg fasa ut det som är skadligt. Forskning och företagande måste samtidigt ha resurser och drivkrafter nog att leverera hållbara, prisvärda alternativ till det skadliga. Det är bättre att ta många små steg framåt än att skrika högt och peka finger i väntan på undergången.