Prideveckan. En glädjevecka och en seger för kärlek och lika rättigheter. Det är en vecka Sverige med all rätt kan vara stolt över. Och vi är inte ensamma. Runt om i världen firas minst 140 Pridefestivaler årligen. Samtidigt är det också en påminnelse om att verkligheten inte ser likadan ut för alla. Folkfesten pågår inte året runt och den pågår framför allt inte i Ryssland, Uganda, Iran eller i något av de andra 75 länder där homosexualitet är förbjudet.
Pridefirandet började i New York i slutet av 60-talet. I Sverige har Pridedemonstrationer funnits sedan 70-talet men firandet i sin nuvarande form har funnits sedan Europride -98. Veckan avslutas med den stora Prideparaden som förra året hade 60 000 deltagare och 600 000 åskådare.
Många av dessa definierar sig inte som HBTQ-person. Det är lätt för alla som passar in i heteronormen att vifta med regnbågsflaggor några timmar i solen en lördagseftermiddag. Det är svårare att bära med sig ansvaret för att alla behandlas lika under resten av året. Vi lever fortfarande i ett heteronormativt samhälle där hatbrott begås och glåpord slängs mot personer med annan sexuell läggning. I Sverige på 2000-talet är det förvånande att homosexualitet fortfarande kan ses som avvikande.
Sedan homosexualitet avskaffades som sjukdomsbegrepp 1979 har en mängd viktiga reformer genomförts. Alliansen har sedan 2006 bland annat sett till att könsöverskridande identitet eller uttryck läggs till som en diskrimineringsgrund. Att könsneutrala äktenskap införts. Att regeringsformen förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning. Att 40 miljoner avsätts de kommande tre åren för att stärka hbt-personers hälsa, välmående och plats i civilsamhället.
Mycket mer måste göras. Alla ofrivilligt barnlösa bör ha samma rätt till adoption eller insemination på lika villkor. Inom vården och mödravården måste HBT-kompetensen öka. Nolltolerans mot språkvåld och mobbing i skolan måste vara ett krav. Var tredje ung transperson har någon gång försökt begå självmord och lika många funderat på det. Så ska det inte behöva vara. Att komma ut ska inte vara något en fruktar, för det ska inte behöva finnas någon garderob att gömma sig i från första början.
I fem länder i världen är homosexualitet förenat med dödsstraff. På många håll förföljs homosexuella systematiskt av myndigheter och civila. Tidningar publicerar listor med deras namn, de anses som sjuka, präster säger sig kunna bota dem, lesbiska våldtas för att bli friska. Det är en vardag långt ifrån de flesta sörmlänningars, ändå så nära.
Sverige måste ställa hårda krav på rättigheter för HBTQ-personer i biståndssammanhang. Företag och konsumenter bör fundera över hur handel kan fungera som påtryckning för lika rättigheter. Pride måste bli en fest där alla är bjudna, året runt och världen över. Låt det inte dröja längre.
Johanna Lundgren Gestlöf