Centerpartiet har nyligen släppt Spontandans, en kampanj särskilt riktad till krog- och restaurangbranschen. Där pekar man ut och ett antal utvalda reformer som ska underlätta tillväxt för landets alla mat- och nöjesinrättningar.
Det är många sympatiska förslag med i kampanjen och rätt tänkt rent taktiskt. Restaurangbranschen växer i Sverige. Vi blir allt mer villiga att betala för mat och service. Mat är ett stort intresse för många. Bredden på jobben i sektorn är stor. Det handlar både om högkvalificerade kockjobb och lättillgängliga arbeten som diskare och serveringspersonal. Vinstmarginalerna är fortfarande knappa, mindre än i övriga näringslivet, men potential till fortsatt tillväxt och fler jobb finns där.
Restaurangsektorn i Sverige brottas en hel del med krångliga och dyra regelverk, vilka ibland är rent dumma. Som det gamla danstillståndet, där en krog måste ha sökt tillstånd för om gästerna skulle råka börja dansa, annars riskerar de böter. Eller för den delen, märkliga regler kring när man får och inte får ha en uteservering och tillsynsavgiften som många betalar år efter år utan att tjänsten utförs.
Restaurangreformer tilltalar nog både hjärta och hjärna hos många partimedlemmar. Liberalt sinnade väljare som lutar åt Centerpartiet lär tilltalas av de konkreta förslagen ideologiskt. Partiet är även något av ett livsstilsparti, där många anhängare tilltalas av bilden av att vara Centerpartist. En person med rötter i landsbygden som gillar djur och natur och uppskattar god mat och mikrobryggt öl.
Även om kampanjen är lätt att tycka om så börjar man samtidigt ställa sig några frågor. Att Centerpartiet föreslår reformer är bra, men de har trots allt suttit vid makten i åtta års tid tillsammans med resten av Alliansen. Inget av de förslag man lägger fram är särskilt avancerat eller svårt att genomföra. Så hur kommer det sig att inget hänt tidigare?
Att regera tillsammans med andra partier är givetvis ett givande och tagande. Det kan hända att man tvingas kompromissa om saker och inte får igenom allt man önskar. Men vi talar inte om några stora krångliga förändringar. Om ett parti nu inte klarat av att driva igenom dessa beslut efter åtta år, men sedan går till val på att göra det, bör man rimligtvis förklara vad som förändrats och varför vi väljare kan förvänta oss någon skillnad. Sveriges politiker behöver höja sin reformtakt och få tummen ur lite oftare, i både stort och smått.
Hanna Marie Björklund