Förra året gav Sverige 31 miljarder kronor i bistånd. Det är ett stort åtagande och gör Sverige till en av de stora biståndsgivarna i världen.
Riksrevisionen riktar nu kritik mot biståndsmyndigheten Sida. Tiotals miljoner går förlorade på usla valutaväxlingar, anser revisionen. För 2013 rörde det sig om cirka 40 miljoner. Detta bekräftas också av Sida.
Svenska biståndspengar som akut lindrar nöd och som långsiktigt bidrar till ökad handel, att fler får utbildning och att mottagarlandets egna institutioner blir mer stabila och rättssäkra, ser till att göra världen rikare och bättre. Det är en verksamhet som det finns alla skäl att bejaka.
40 miljoner är en mindre summa i en mångmiljardverksamhet. Att hålla koll på att skattepengarna verkligen går till ändamålet är samtidigt ett krav för att nå bred acceptans för insatserna. När skattepengar inte vårdas – krona för krona – framträder en bild av en myndighetens nonchalans med andras pengar. Sådant gröper ur förtroende. Därför är det bra att Riksrevisionen slår ned på onödiga kostnader och ineffektiva lösningar.
Sida har varit i blåsväder till och från, särskilt under de två senaste mandatperioderna. Före detta biståndsministern Gunilla Carlsson (M) fick skarp kritik för att hon och hennes medarbetare tog i med hårdhandskarna och närmast försökte detaljstyra myndigheten. Klyftan mellan politiken och Sidas egen expertis växte sig milsvid. I kölvattnet av bråket lämnade Carlsson regeringen, men det tål att upprepas att det sällan är ens fel att två träter.
Krävande ministrar är bra för biståndspolitiken. Detaljstyrande ministrar, däremot, försöker göra jobb som andra redan har betalt för att göra. Där går en viktig gräns.
Intressant nog visar Sidas egna opinionsmätningar att förtroendet för att biståndspengarna hamnar rätt är mycket högt. Svenskarna är positivt inställda till verksamheten. Sju av tio tyckte 2013 att biståndet bidrar till en bättre värld. Sex av tio vill att biståndet ska ligga kvar på nuvarande nivå eller öka. Turbulensen under de senaste mandatperioderna ser ut att ha gjort viss nytta.
Det betyder inte att alla kan lita på att allt flyter. Riksrevisionens rapport understryker behovet av att nagelfara biståndsverksamheten med jämna mellanrum. Det är ett krav från medborgarna.
Sida skyller miljonförlusterna på att myndigheten är inlåst i ett upphandlat ramavtal till 2017 och inte kan låta bankerna konkurrera om lägsta pris för tjänsterna. Om något behövde ett bevis för att det offentliga måste bli bättre på att göra smarta upphandlingar är detta ett sådant. Bristande konkurrens har ett pris. I nuläget betyder det bra affärer för banken, men det är inte den som behöver bistånd.