Besked kom nyligen om att ett uppseendeväckande rättsfall nu ska provas av Högsta domstolen. Det gäller fallet med en ung kvinna som smygfilmades av sin dåvarande pojkvän när paret hade sex. Han lade sedan upp filmer på internet på hemsidor för pornografiskt material. Den tidigare partnern dömdes i Göta hovrätt, men till ett betydligt mindre skadeståndsbelopp än vad som ursprungligen föreslogs.
Anledningen till att detta fall nu kommer prövas av högsta instans för att sätta praxis är att det berör en principdiskussion om integritet kontra samhällsförändring. Hovrätten motiverade sitt beslut om sänkt skadestånd med att allt fler personer i dag är allt mer öppna om sitt sexliv på internet. Därför kan filmerna inte, enligt rätten, anses vara en allvarlig kränkning. Detta oavsett just den aktuella kvinnans tidigare öppenhet. Domen hänvisade till en förändring av normerna i samhället som förmildrande.
Det skulle mycket väl kunna finnas situationer där frågan om förändrade samhällsvärderingar kan påverka utgången av ett rättsfall. Historiskt sett har exempelvis frågan om vad som anses vara en allvarlig kränkning att bli kallad varierat stort. När vissa ord tappat sin kraft kan de inte längre anses skadliga. Detta är däremot inte ett sådant fall. Att en individ har rätt till sin kroppsliga integritet är inte samma sak som att normerna kring vad som är skadligt att kallas har förändrats.
Sexualitet varierar från person till person. Det som en individ anser njutbart kan för en annan vara mycket obehagligt och otrevligt. Även något som en person vanligen uppskattar kan vara obehagligt och ofrivilligt när hon inte själv får bestämma villkoren. Den som är exhibitionistisk lagd kan i dag få utlopp för detta genom internet. Men den som inte är det har givetvis inte börjat vara exhibitionistisk, bara för att andra är mer synliga. Rätten till kroppslig integritet står fast.
Det finns omfattande problem med att unga kvinnor smygfilmas, får privata foton stulna och hängs ut på internet. Det är ett brott och en kränkning som alltför ofta får fortgå ostraffat. Resonemanget i den första domen antyder för alla de kvinnor som drabbats att brottet mot dem inte är allvarligt eftersom det finns individer som kan välja att göra liknande handlingar på sina egna villkor. Det är ett obehagligt resonemang som åter antyder att kvinnors kroppar ska vara allmänt tillgängliga på andra villkor än deras egna. Högsta domstolen borde markera ordentligt mot en sådan kvinnosyn.
Hanna Marie Björklund