Jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) gjorde i torsdags ett uttalande där hon bekräftade regeringens tidigare vallöfte. Om inte svenska börsbolag har en 40/60-procents fördelning mellan könen i sina styrelser till 2017 kommer regeringen att lagstifta om kvotering.
Det har alltid funnits viss politisk styrning av börsbolag. Dessa behöver följa finansiella regler och inte bryta mot lagen. Exakt hur mycket politiker ska få bestämma över andras företag är dock en fråga som i alla fall för den frihetligt lagda tenderar att gå vid att exempelvis försöka detaljreglera vilket kön styrelseledamöterna ska få ha. Politiker kan inte få lägga sig i hur mycket som helst. Och bortsett från denna faktor: förslaget säger även något om vilken kulturell uppfattning om kön som regeringen nu väljer att stödja.
Kön är en etikett som vi sätter på varandra för att dela in oss i konstruerade grupper. Det är inte alls lika enkelt och självklart rent medicinskt. Människor kan födas med dubbla uppsättningar könskromosomer, med en viss kromosomuppsättning och en annan fysiologi. Människor kan ha en social könsidentitet och en juridisk. Man kan födas med en hjärna som uppfattar och identifierar sig enligt ett kön, oavsett några kromosomer.
Går vi in på att försöka tillskriva människor egenskaper baserat på de där kromosomerna och hormonerna blir det ännu svajigare. Få vetenskapliga bevis finns för några stora och allmänt gällande skillnader på människor enbart baserat på kön. Uppväxt, övriga gener, klassbakgrund och utbildning är alla en rad andra faktorer som gör en individ unik och som kan spela mycket större roll än könet.
Vad regeringen nu vill göra är att bestämma att könsidentitet är ett objektivt mått på att vara annorlunda. Om en person uppvuxen med välbeställda föräldrar i Djursholm, som läst till ekonom på Handels och arbetat på en bank, kommer in i en styrelse är det, enligt vår regering, att betrakta som om den styrelsen blivit fundamentalt annorlunda. Men bara om den nya personen även är kvinna. Tydligen händer något magiskt och oförklarligt när man är just kvinna, varför många också kommer undan med att tala om kvinnligt ledarskap. Som om det skulle existera något mätbart sådant.
En lag om kvotering skulle vara ett godkännande från staten och politikerna till samhället att fortsätta betrakta människor av olika kön som fundamentalt annorlunda. Det skulle innebära att staten genom lag bekräftar världsbilden hos alla dem som menar att kön är en särskild kategori som särskiljer oss människor från varandra. Trots att det är ett mycket tveksamt uttalande rent vetenskapligt, trots att det kommer vräka vatten på kvarnhjulen hos dem som tror att kön är fasta kategorier som går att mäta och definiera objektivt utanför kulturens konstruktion av desamma. Det vore ett sorgligt kliv tillbaka.
Hanna Marie Björklund