Att det går trögt för en regering i början av en regeringsperiod är ingen katastrof. Tiden när alla ministrar och politiskt nyanställda ska komma plats och en höstbudget ska levereras är knapp – och fylld av fallgropar. Men Stefan Löfvens regering verkar ha trampat ned i samtliga.
Det beror på oerfarenhet, omställningsproblem och osäkerhet. Pressen har blivit så hård att vissa departement bara har gett intervjuer via sms. För att minimera risken att ministern säger mer än vad hon eller han borde eller förstår. Detta är början till en bunkermentalitet.
Oerfarenheten lyser igenom, från statsminister Stefan Löfven (S), vice statsminister Åsa Romson (MP) och det färgar organisationen. Regeringen har gång på gång slagit krokben på sig själv – i allt från interna vargbråk till de parodiska klimatförhandlingarna i EU-nämnden.
Omställningsproblemet är störst för Miljöpartiet som aldrig tidigare har behövt stå upp för hårda avvägningar mellan många angelägna frågor. Insikten om att alla regeringens beslut är gemensamma har lyst med sin frånvaro.
Att miljöminister Romson sitter kvar efter avslöjanden om brott mot ett antal miljöregler kan bara förklaras med att nåd har fått gå före rätt. En minister från samarbetspartiet Socialdemokraterna – med regeringserfarenhet – hade redan fått lämna, obönhörligen. MP:s plågor förstärktes av utbildningsminister Gustav Fridolins märkliga videopekoral till den svenska lärarkåren – framfört på mellanstadiespråk. Följt av en lika märklig ursäkt. Av valrörelsens uppblåsta lönelöften blev det en moralkaka.
Av detta följer en växande känsla av osäkerhet som sprider sig från Rosenbad. Strategierna är oklara. Ministrar framstår som amatörer. Önskan om mittensamarbete undermineras totalt av det egna förslaget till höstbudget som slår mot jobb och företagande.
Vid sidan av denna röra står Sverigedemokraterna och väljer om de ska fria eller fälla regeringens budgetförslag. Ju fler felgrepp från regeringen desto lättare blir det för SD att motivera ett stöd för Alliansens oppositionsbudget – och en regeringskris.
Fallande förtroendesiffror i de första mätningarna – samtidigt som Centerledaren Annie Lööf gör ett raketlyft och före detta statsministern Fredrik Reinfeldt (M) får ett stöd som bara Löven kan drömma om – är förstås bistert. Mer oroväckande är att de egna börjar bli riktigt oroliga.
Under rubriken "Sverige och Socialdemokraterna förtjänar bättre än så här" skriver profilerade S-bloggaren Johan Westerholm upprört att: "Det här är inte samarbete, detta är en fars av amatörskådespelare som någon släppt in på nationalscenen av misstag för att någon råkat lämnat dörren olåst."
Han är inte ensam. Längs E4:an från Norrköping mot Nyköping skyltar den lokale socialdemokraten – och före detta centerpartisten – Håkan Thornell med orden "Tack Reinfeldt och Borg för ett bra utfört jobb".
Man saknar inte kon förrän båset är tomt.