Ostlänken ska byggas mellan 2024–2034. Det lär kosta mer än 100 miljarder, men också förbättra infrastrukturen i Sörmland både norrut och söderut.
Det är anmärkningsvärt att den som väntar på att få bredband via fiber indraget i hemmet utanför Nyköping nu tvingas vänta onödigt länge på besked. Ostlänken, den 16 mil långa dubbelspåriga järnvägen mellan Järna och Linköping, borde ha fått egna öronmärkta pengar för länsstyrelsernas handläggning.
Ansvaret för detta vilar inte bara på länsstyrelsen, utan också högre upp.
I slutänden handlar detta om att regeringen – eller rättare sagt flera regeringar – inte har backat upp länsstyrelsen med de extra resurser som måste finnas för att handlägga byggandet av Ostlänken.
Nu har det blivit plågsamt uppenbart. Nyköpingsbor som väntar på bredband drabbas, vilket kunde ha undvikits.
I slutet av april riktade ledningen för Region Sörmland skarp kritik mot hur regeringen har agerat. Regionråden Christoffer Öqvist (M) och Mattias Claesson (C), samt oppositionsrådet Monica Johansson (S) röt till i Dagens Samhälle: ”Orimligt långa handläggningstider hos länsstyrelsen hotar utbyggnaden av bredband. Regeringen snarare försenar än påskyndar utbyggnaden och sinkar därmed den nödvändiga digitala omställningen”.
De krävde också tydligt förstärkta resurser till länsstyrelserna längs med Ostlänkenbygget, så att inte annan handläggning tar stryk. Det borde ju vara så automatiskt.
Det här hade gått att lösa bättre och smidigare, med färre som drabbas av onödiga störningar.
Situationen handlar alltså inte bara om den nu sittande regeringens oförmåga att ta ansvar, utan även flera före den. Notera att länsstyrelsen har ansökt om extra medel till Ostlänkens hantering sedan 2016, utan framgång. Det är ett märkligt dumsnålande.
Statens beslutsfattare fastnar alltför lätt i överflygande perspektiv. Därför missas skriande eller ignoreras skriande regionala behov. Det är ett systemfel, som gör att samhället inte hänger ihop.
Infrastrukturpolitiken är ett statligt kärnuppdrag och de regionala konsekvenserna ingår. Den som lovar behöver också ta ansvar för att täcka notan.
Medborgarnas tillgång till viktiga kunskaper går alltmer via digitala tjänster. För de byar och fastigheter som väntar på bredband blir så mycket i vardagen mer komplicerat.
Dessutom är det allt annat än värdigt att fördröja bredbandsutbyggnaden. Den är en nyckel till att hela landet kan utvecklas och växa. Numera handlar det mest om landsbygd och glesbygd. Bolaget Gästabudsstaden, exempelvis, ägs av Nyköpings kommun och ska se till att de tomma fläckarna utan bredband försvinner. Men just nu står det alldeles för still.
Det hade inte behövt bli så.
Regeringen behöver erkänna varför det är så.