Det finns säkert väljare och andra som trodde att Miljöpartiets och Socialdemokraternas stundtals vänliga ord om företagande var ett tecken på att de inte såg näringsliv och företagande som motståndare. Regeringens budget blir ett iskallt uppvaknande.
Det finns goda ambitioner. Höjt underhållsstöd för ensamstående är ett exempel. Höjt tak i a-kassan är rimligt, liksom kostnadsfria läkemedel för barn och en liten, liten uppräkning av sjukpensionen. Fler platser på yrkesvux och yrkeshögskola är välkommet. Mildrat sjuklöneansvar för företagen är också bra. Den reformen lade Allianspartierna fram i våras. Miljöbilspremien blir kvar.
Skatterna på jobb och företagande höjs med drygt 24 miljarder. Insikten att fyra av fem nya jobb skapas av små företag lyser med sin frånvaro. Bara en halv miljard går till näringspolitik.
Räkningen skickas till företag, skattebetalare och pensionssparare, till arbetslösa unga som nu får hoppas på ett traineejobb eller praktikplats i stället för en första anställning. Fas 3 fasas ut, men något liknande ska fasas in – i offentlig sektor. Unga blir dyrare att anställa. Äldre över 65 år blir betydligt dyrare att anställa. Vi får se mer av åtgärdsförmedling och mindre av jobbskapande. Med höjda arbetsgivaravgifter och halverat Rut-avdrag får tjänstesektorn en allt tyngre ryggsäck.
Som helhet framstår bilden av en regering som bryter sönder inredningen för att elda i kaminen. Då ska det ändå läggas till att flera svåra – och potentiellt skadliga reformer – skjuts på framtiden. Energipolitiken, höjda miljöskatter utan skatteväxling samt försvårande av företagande inom vård, skola och omsorg, bubblar i bakgrunden.
Företagandet ses mer kassako än en kraft för fler jobb. Det är en allvarlig felprioritering. Vi lever i en tid där högkonjunkturen inte riktigt infinner sig. Varslens tid är ingalunda förbi. I Nyköping blev vi smärtsamt påminda om detta under onsdagen när både Eberspächer och Studsvik tänker minska antalet anställda. Risken för nya konjunkturfall ska inte underskattas. Är det då rimligt att beskatta företag och jobb ännu hårdare?
Att S, MP och V då skickar tre miljarder till kommunsektorn kan låta lovande, men det är en kompensation för att regeringen gör det dyrare att ha unga anställda. Försvaret, där många är under 26 år, får inga sådana pengar trots uppenbara behov. Inte heller privata företag. Det är en bakvänd politik att försvåra för anställningar och sedan betala för stora åtgärdspaket som beror på att färre får jobb.
I valrörelsen lovade S-ledaren Stefan Löfven att skatten för vanligt folk absolut inte skulle höjas. Det omfattade tydligen inte alla som nu tvingas betala statsskatt när regeringen sänker gränsen. 72 000 fler arbetande medborgare stämplas som ovanliga av en regering som säger att det viktiga är att alla håller ihop.