I Almedalen är det Kristdemokraterna som står i centrum i dag, även om det ser annorlunda ut i opinionen. Ebba Busch Thor har innehaft rollen som partiledare i bara drygt två månader. Hon sitter inte i riksdagen och hon har nyligen fött ett barn. Det är självklart en utmanande situation. Hittills är det ändå mycket som tyder på att Busch Thor är helt rätt person att leda partiet mot både högre opinionssiffror och ökat inflytande i svensk politik.
Kristdemokraterna är splittrade mellan olika grupperingar som alla har olika uppfattningar om var partiet bör placera sig på den politiska höger-vänster-skalan. I ett parti som kämpar mot fyraprocentsspärren vore det ohälsosamt att fortsätta kompromissa mellan dessa fraktioner, även om det på kort sikt skadar partiets sammanhållning. Partiet bör satsa på att vara smalt, snarare än snällt och falla alla i smaken.
Somliga kristdemokratiska frontfigurer har uttryckt oro för att Kristdemokraterna ska bli ett renodlat konservativt högerparti. Frågan är dock vilka väljare partiet bör vända sig till, om inte konservativa? Få unga väljare förstår just nu poängen med ett kristdemokratiskt parti och innebörden av ett parti med kristen värdegrund. Partiet har allt att vinna på en tydligare placering på den politiska kartan.
Ebba Busch Thor har varit tydlig med att partiet ska gå åt höger. Bara ordet höger tycks ha retat upp en hel del kristdemokrater hittills. Peter Althin lämnade Kristdemokraterna i protest mot högerprofileringen, och många riksdagsledamöter lade ner sina röster till ny gruppledare i riksdagen efter dess att Busch Thor pressat Emma Henriksson att avgå. Missnöjet pyr, men det är förmodligen något som Busch Thor räknat med. Att profiler i Kristdemokraterna reagerat så starkt mot Ebba Busch Thor betyder inte heller nödvändigtvis att Busch Thor är fel person på partiledarposten. En stor del av Reinfeldts framgång när han var partiledare i opposition innan 2006 var att han gick emot sina partimedlemmars viljor och prioriterade partiets tilltänkta väljargrupper, och vad de tyckte var viktigt.
I Sverige kan konservativa profilfrågor, eller högerfrågor, kretsa kring ett starkt civilsamhälle, valfrihet, trygghet och en folklig skepsis mot Miljöpartiets radikala miljöpolitik eller feministiskt initiativs radikala jämställdhetspolitik. Göran Hägglunds tal om verklighetens folk och hans kritik mot kulturvänstern är också bra exempel på sådana strider som Kristdemokraterna kan ta.
Risken med att Kristdemokraterna inte vill, eller inte lyckas, iklä sig den roll som Busch Thor strävar efter är att Sverigedemokraterna på allvar etablerar sig som Sveriges socialkonservativa parti. Ju förr Sverigedemokraterna verkligen lyckas med det, desto svårare blir det för Kristdemokraterna att vinna tillbaka den positionen i framtiden.
Vad Busch Thor säger i sitt tal i kväll återstår att se. Men låt oss hoppas att hon fortsätter driva sitt parti framåt i en tydligt konservativ riktning.