Den har hatats. Den har reformerats och hatats igen. Men den har också varit bra för många och i flera fall fått oförtjänt kritik. Nu ska den avskaffas helt, men vad som händer med alla personer som skulle hamnat där är ovisst. Det här handlar naturligtvis om sysselsättningsfasen, i allmänhetens mun fortfarande känd som Fas 3. Dit man kommer efter 450 arbetslösa dagar i jobb- och utvecklingsgarantin.
Eller snarare dit man kom, fram till och med i måndags. Nu har inflödet av nya individer i åtgärden stoppats och 2018 ska den vara helt avskaffad. Anledningen till att regeringen vill avskaffa sysselsättningsfasen är att mycket få går vidare till reguljärt arbete efteråt. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) menar på att utbildning, studiemotiverande kurser, arbetsträning och extratjänster inom områden som vård, skola och äldreomsorg skulle ändra på det.
Just nu befinner sig cirka 39 000 personer i sysselsättningsfasen. Det vore naturligtvis önskvärt att dessa personer genom utbildning eller praktik snabbt skulle komma i arbete. Problemet är att regeringen blundar för den problematik många i gruppen kämpar med.
I en rapport som det arbetsintegrerande sociala företaget Blåeld släppte 2013 beskriver de hur skrattretande de upplever det när Arbetsförmedlingen frågar om deras insatser leder till jobb. Frågan de vill svara på är snarare om de ger en meningsfull vardag. För hälsotillståndet hos många är mycket dåligt och tanken på ett reguljärt arbete väldigt långt borta. Till och med Arbetsförmedlingen själva säger att en stor del av gruppen i sysselsättningsfasen har många år framför sig innan ett fast jobb ens är tänkbart. Ofta beror det på psykisk ohälsa, en historia av missbruksproblem eller problem i andra delar av livet. Ett jobb inom skola och vård är knappast lämpligt i dessa fall. Utbildning inte ett alternativ. Då spelar arbetsintegrerande sociala företag, frivilligorganisationer och civilsamhället en mycket stor roll.
Inom dessa finns möjligheten att hitta en social samvaro. Det går att få hjälp att hitta tillbaka till rutiner i vardagen, att komma upp ur sängen på morgonen, att sköta den personliga hygienen. Ylva Johansson har sagt att dessa företag även i framtiden ska få en viktig roll. Men inga svar har givits om hur, och när sysselsättningsfasen nu successivt avskaffas försvinner också den ekonomiska ersättning som möjliggör dessa företags verksamhet. När ska regeringen ge besked till dem?
Det är mycket som har varit dåligt med Fas 3, men i många fall har sysselsättningsplatserna varit ett bättre alternativ än att vara hemma i ensamhet. Att avskaffa det och ersätta med utbildning och extratjänster i offentlig sektor är ett enkelt svar på en komplex fråga. Vad som behövs är nya former för civilsamhället att stötta de mest utsatta, för att främja medmänsklighet och delaktighet.
Johanna Lundgren Gestlöf