Den kommunala skolans kraftiga underskott och bristande styrkraft engagerar allt fler. I fokus hamnar ett tjänstemannastyre och en rödgrön kommunledning som inte har fått ihop det. Ansvarsfrågan går i rundgång. Trots att de 50 miljonerna i underskott – nästan en miljon i veckan – kräver handlingskraft.
Det har blivit en sorts chicken race – där bilförare kör mot varandra i full fart på kollisionskurs för att se vem som fegar ur först – mellan den politiska ledningen och skolans verksamhetsledning. Underskotten tickar på. Håll budget! säger den rödgröna majoriteten. Vi vill lägga ned landsbygdsskolor i så fall! kontrar tjänstemannaledningen.
Den breda sexpartiuppgörelsen om skolan från 2011 – där Centerpartiet står utanför främst med hänvisning till tidigare stora nedskärningar på flera landsbygdsskolor – hotas i sin helhet. Allianspartierna har var för sig markerat starkt missnöje. En skarp politisk konflikt om skolan växer fram. Är det vad alla längtar efter? Alternativet för de rödgröna är att agera direkt.
Kommunledningen får svälja förtreten över en skola som tappat styrningen. Politikerna måste kräva en tydlig minskning av skolans centrala administrationskostnader. Den problematik och det resursslöseri som den förra utbildningschefen Lina Axelsson Kihlbom lyfte fram i SN (12/3) finns skäl att analysera djupare. Om det finns anställda som inte kan jobba med det som de är anställda för måste det hanteras – inte gömmas undan. Tomma fastigheter kan inte bekostas av skolan. Stora administrations- och ledningskostnader är ohållbara på alla sätt och vis. Verksamhetsledningen måste arbeta efter detta – och politikerna ta ansvar för helheten.
Ett alternativ är förvisso att skolledningens propåer om att få lägga ned mindre enheter i stället blir till rödgrön politik. Det vore ett illa genomtänkt drag – och det är naturligt att Malin Hagerström (MP) slår ifrån sig alla förslag om att stänga mindre skolor. Stordrift är inte svaret på alla frågor. Små enheter har ibland en flexibilitet som stora saknar. En nedläggningsvåg skulle få till effekt att landsbygden får fler friskolor, ofta drivna av invånarna själva, men det politiska priset borde vara högre än vad något parti är villigt att betala.
Mindre ansvarskännande politiker kan förvisso ta den lättsinniga utvägen att fylla på intäkterna genom att kräva mer i kommunalskatt. Detta är inte kostnadsfritt för någon, men dyrköpt för många. Höjda kommunalskatter slår mot deltidsanställd såväl som bankdirektör. Invånare med små marginaler efter skatt får det ännu tuffare. Höjd kommunalskatt avslöjar en kommun som misslyckas med att hålla sin kostnadsutveckling i schack. Attraktionskraften faller, framtidstron vacklar. Det finns alternativ. Framtidens Nyköping borde på allvar våga utmana Trosa om titeln Sörmlands mest effektivt drivna kommun.