Har du precis avslutat semestern? Inte längtat så mycket till jobbet? Det finns andra som knappt har kunnat vänta. Några finns i Nyköping inom det utskällda och baktalade Fas 3.
Plakatpolitik i svåra frågor gör ofta mer skada än nytta. Kritiken mot den tredje fasen i arbetslöshetsförsäkringen har ibland varit rättvis, ibland orättvis. Under förra mandatperioden svartmålades verksamheten så hårt av partipolitiska skäl att det framstod som ett straffarbetsläger. Fast egentligen fanns – och finns – såväl goda som dåliga exempel på hur verksamheten hanteras.
Regeringen Löfven har lovat att ta bort Fas 3, senast Ylva Johansson i veckan, men lär behöva något liknande ändå. I dag är det fler inskrivna i den fasen än när Alliansregeringen avgick.
Efter åtta eller tio år utan arbete har inte alla exakt samma förutsättningar. Efter den tiden börjar nämligen steg tre inom jobb- och utvecklingsgarantin. Vi måste våga se att det finns människor som visserligen har arbetsförmåga, men så långt kvar till ordinarie arbetsmarknad att vanliga åtgärder inte fungerar.
I Nyköping finns exempel på hur en Fas 3-verksamhet används på ett konstruktivt sätt. Arbetsslussen är ett socialt företag, kopplat till Nyköpings Folkhögskola. Här finns chansen att återfinna en längtan till jobbet och komma bort från passivitet. I början av september fyller verksamheten två år. Det handlar inte om jobb på en ordinarie arbetsmarknad. Gränserna spelar roll. Dessa arbetsuppgifter och tjänster ska inte klampa in på den ordinarie marknaden. Det är inte lön efter kollektivavtal.
Varje individ möts utifrån sina personliga förutsättningar och krav ställs därefter. Några tar stora kliv framåt, andra tar mindre steg. I bland är det ett framsteg att börja känna en längtan efter jobbet, att finna trygghet i rutinen. Där det egna ansvaret för en arbetsuppgift växer – efter en lång tid av ständiga nej tack från arbetsmarknaden – följer självförtroendet med. En beräkning av samhällskostnaderna bör åtminstone gå jämnt upp.
Här finns dock byråkratiska bekymmer. Ett problem är att det som kallas för särskilt anställningsstöd, från Arbetsförmedlingen, är tidsbegränsat till två år. Därefter måste personen försöka med något annat, någon annanstans. Det är väldigt abrupt. Smartare vore att ha en strikt avstämningspunkt, men med möjlighet till fortsättning. Om det gynnar individens utveckling. Följsamhet och flexibilitet är en dygd.
Det tidiga 2000-talet präglades av omfattande förtidspensioneringar. Många hade viss arbetsförmåga. Om vi inte ska tillbaka dit behövs insatser som kan ge den som länge har gått arbetslös en känsla av att tillhöra och att tillföra, utan press på prestation. Oavsett om det nu heter fas eller inte. Dra rätt lärdomar av socialt företagande som Arbetsslussen. Meningsfulla framsteg kan mätas utifrån individuella förutsättningar – och vara samhällsnytta i en vidare bemärkelse.