En rödgrön regering höjer skatten. Det är lika givet som att det blir blött när det regnar. Summan blir ett högre skattetryck, svagare företag och färre privata arbetstillfällen än vad som skulle kunna bli fallet. Med början i höst – och sedan nästa år.
Problemet är inte skattehöjningarna på kärnkraft eller bekämpningsmedel. Det värsta är inte ens höjningen av bensinskatten. I ett slag blir det dyrare att bo och leva utanför tätort – och det är ett stort svek att regeringen gör de alternativa drivmedlen dyrare.
Huvudproblemet är höjd skatt på det företagande som vi vet annars hade kunnat ge jobb till fler. Socialdemokraterna och Miljöpartiet höjer kostnaderna för att anställa unga med drygt 5,5 miljarder kronor – i ett första steg. Räkningen skickas till privata företag där många unga får ett jobb, ett pricksäkert knytnävsslag mot exempelvis restauranger och besöksnäring. Men inte bara det. Kostnadsökningen drabbar också offentliga arbetsgivare som Försvarsmakten, underfinansierad som den är. Tidigare har regeringen lovat att det offentliga ska kompenseras för kostnadsökningarna, vi får väl se hur det blir med det.
Utanförskapet är dyrt. Staten behöver att fler unga försörjer sig själva. Här finns en uppenbar risk att regeringens trainee-drömmar och andra arbetsmarknadsåtgärder bara leder till tillfälliga justeringar av arbetslöshetsstatistiken. Inte till de långsiktigt hållbara effekter med fler riktiga jobb för unga som verkligen behövs.
Ivern att bryta med arbetslinjen gick före. Det är förstås en problematisk ordning. Här syns tydligt att regeringen har knåpat ihop budgeten med Vänsterpartiets bistånd. Fler privatanställda är inte något mål, inte fler privata företag heller. Den privata arbetsmarknaden ses som en statlig kassako, mer än något annat.
Det illustreras också av att Rut-avdraget halveras. Skatteavdragen som gör handfast nytta, både Rot och Rut, sänks av regeringen. Trösklarna för att anlita tjänster i det egna hemmet, allt från snickeri till städ, höjs. Det leder till mer oavlönat hemarbete, till färre vita jobb. Det leder till sämre ekonomi och svagare tillväxt för tjänsteföretagen och det skadar skatteintäkterna på sikt. Om den nuvarande regeringen får hållas.
Det här kommer alltså att bli en plågsam resa också för Allianspartierna. Genom den så kallade decemberöverenskommelsen har de accepterat att regeringen ska kunna få igenom den här typen av skadliga skatter. Kritiken efter regeringens besked må vara skarp – och väljarna får nu tydligt se vilka krafter som regerar. Men den bistra sanningen är de rödgröna ser ut att få hållas till 2018. Först då hoppas Alliansen att väljarkåren har fått mer än nog av återställare, hårdare skattetryck och gammaldags AMS-politik. Det är en chansning på många sätt, men en chansning som i sak också tar ifrån Sverigedemokraterna möjligheten att fälla regeringar på löpande band.