För Socialdemokraterna har de senaste åren präglats av partiledarbyten och rekordlåga väljarsiffror. Efter fiaskot med att välja Håkan Juholt till partiledare har Stefan Löfven antagit en försiktig roll. Det är lätt att förstå Löfvens rädsla för fler skandaler. Lätt att förstå att han gör allt han kan för att ena osäkra, spretiga led. Samtidigt saknar väljarna besked i viktiga frågor och Vänsterpartiet, som tydligare vågar driva sin linje, ökar i opinionsmätningarna på Socialdemokraternas bekostnad.
Löfvens försiktighet visade sig senast i SVT:s partiledardebatt. Han undvek att ge besked om a-kassan, försvaret, kärnkraften och vinster i välfärden. Flera gånger sökte han samsyn och breda överenskommelser i stället för att ge konkreta svar. Rädsla för att väcka missnöje väcker i stället frågor om vad Socialdemokraterna egentligen vill.
Förtidsröstningen till Europaparlamentsvalet har nu inletts. En av de hetaste frågorna i valrörelsen handlar om fri rörlighet och arbetskraftsinvandring. Nyligen fick Socialdemokraterna skarp kritik för att ha svarat i SVT:s Valkompass att det är ett ganska dåligt förslag att det ska bli lättare att invandra till Sverige. Efter kritiken ändrade de sitt svar till att det var ett ganska bra förslag. Det är lätt att ställa sig frågan om S själva vet vad de egentligen tycker eller om de bara försöker göra så många som möjligt nöjda. De tycks fångade mellan att vilja positionera sig långt från Sverigedemokraterna och att behaga fackförbund som ser polska byggarbetare som ett hot mot medlemmarnas löner. Alliansen är tydlig: svenska villkor ska gälla på svenska marknaden. Därmed inte sagt att alla ska ha exakt samma lön.
När frågan om EU:s rörlighet kom upp i partiledardebatten hade Fredrik Reinfeldt en bra poäng när han kritiserade hur frågan alltid vinklas. Vi måste sluta få det att låta som om alla som kommer hit utnyttjas. De möjligheter som skapas för studenter, arbetare och för kontakter mellan människor borde lyftas först. Därefter ska problemen diskuteras.
När frågan om tiggeri kom upp var Centerledaren Annie Lööf tydlig: problemet är inte tiggeriet utan fattigdomen bakom. Det går inte att blunda för att EU står inför stora utmaningar. Men Socialdemokraternas politik leder i vanlig ordning till höga trösklar in på arbetsmarknaden och till att de som redan har jobb skyddas. Kvar utanför står ofta unga och människor från andra länder. EU:s fria rörlighet gör det möjligt för människor att söka sig något bättre. Att tjäna pengar och kunna skicka hem dem för att bygga en starkare ekonomi där. Det tjänar hela Europa på. Socialdemokraterna kan välja att fortsätta gå byggfackens ärenden och skydda sina egna genom att stänga ute andra. Men, då bör de åtminstone vara tydliga med att detta är vad man vill.
Johanna Lundgren Gestlöf