I veckan gick EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) ut och meddelade frustrerat att förhandlingarna med rumänska staten om romernas situation har brutit samman. Jag är förbannad, ledsen och besviken sade hon i Dagens Nyheter i måndags.
Frågan gäller EU:s strukturfonder som är öronmärkta för att förbättra den akuta situationen för Rumäniens romer. Men landets styrande använder inte pengarna som finns. Inte ens en tredjedel har begärts ut, och av det som har betalats ut försvinner mycket i korruption. Det Ohlsson, tillsammans med EU-kommissionärer och ministrar, försökt göra är att förhandla med Rumänien om att använda mer av pengarna som avsatts. Att anstränga sig mer för att göra romernas situation bättre. Men de förhandlingarna har nu alltså avbrutits, eftersom Rumänien enligt EU-ministern vägrar att samarbeta.
Efter att Rumänien gick med i EU har andelen romer som rest till andra EU länder ökat, tack vare den fria rörligheten. Det är numer vanligt även i svenska städer med människor som behöver be andra om pengar för försörjning. Många tycker att det känns jobbigt och obekvämt att se denna fattigdom och det har tyvärr triggat ovilja och ilska. Men vad mer hoppfullt är, även sympati.
De romska tiggarnas situation är relativt ny i Sverige, så missförstånd är vanliga. Som om det är den svenska politiken som har orsakat situationen i dag jämfört med 1980- eller 90-talet. Faktum är att fenomenet inte existerade då eftersom gränserna var stängda och romerna inte hade möjligheten att röra sig utanför förtycket. Det är positivt att det i dag finns alternativet att resa till andra länder, även för Europas fattigaste.
Sammanbrottet i förhandlingarna berör en annan vanlig missuppfattning när det kommer till fattigdom. Att det enbart är en fråga om pengar. För i fallet Rumäniens romer finns det pengar. Miljarder i fonder från EU som kan användas, men som kräver att politikerna i landet vill ta eget initiativ. Och det gör inte Rumäniens styrande.
Efter Ohlssons uttalande kom gensvaret från de ansvariga. "Vi är mycket bekymrade över det här tråkiga tonfallet, vi förstår inte kritiken". Så beter sig en av Europas just nu mest osympatiska politiska ledningar, de slingrar sig och spelar oskyldiga samtidigt som de egna medborgarna lever i en misär jämförbar med den absoluta fattigdomen i tredje världen. Europas romer är i fortsatt behov av vårt stöd och vårt engagemang, för hos de egna ledarna står ingen vilja att finna.
Hanna Marie Björklund