Svensk arbetsmarknad har länge påverkats av att den är trögrörlig och har höga krav på produktivitet eftersom löner och villkor hålls höga. Att anställa en ny person är dyrt och ett stort åtagande i Sverige, varför vi också har fått en arbetsmarknad som hela tiden trimmar sig för att försöka hålla nere personalstyrkan. En mindre produktiv anställd lönar sig inte här, varför svenska arbetsgivare har höga krav.
Det är ett faktum man kan tycka i sig är rätt bra, det driver svenska företag till hög produktivitet, men det har så klart också ett pris. För en sådär tjugo år sedan blev många sjukskrivna och förtidspensionerade när de inte längre var produktiva nog för arbetsmarknaden. Enkelt sätt att få bättre statistik men ofta destruktivt för individen, och i längden för dyrt. När vi i dag har haft en stor grupp människor som flyttat hit i och med asylinvandring, som saknar relevant utbildning och arbetslivserfarenhet för den svenska marknaden, riskerar de att hamna i långvarig arbetslöshet.
Detta är en ständigt pågående huvudvärk för det svenska samhället och för svenska politiker. Man vill sänka trösklar men kan inte ta tag i systemet i grunden, eftersom det till stor del avgörs av fackliga förhandlingar. Därför försöker man ständigt komma på särlösningar. Särskilda anställningar med andra sorts villkor, subventioner, utbildningsprogram och så vidare.
Moderaterna är de senaste i raden av partier som presenterar ett nytt förslag till lösning med ett stort utspel på Dagens Nyheters debattsida (13/8). Där berättar de om en handlingsplan kring deras nya budskap det första jobbet som kortfattat består av en skattesänkning och en ny anställningsform samt några andra mindre reformer.
Det finns en del klokt att hämta i förslaget, som att försörjningsstödet inte ska börja räknas av direkt när man får sitt första jobb, något som kan ha en negativ effekt på viljan att ta ett sådant. Skattesänkningar på inkomster i ett av världens främsta högskatteländer är även det positivt. Det är dock svårt att skaka av sig känslan av att man nu återigen lanserar en ny särlösning. Det gäller att hitta på ett nytt namn och komma med några småändringar och dra på stora PR-trumman. Samtidigt kan man fråga sig vad som gör just denna variant så mycket bättre än alla de särlösningar som redan finns. Det ska mycket till för att M och partiledaren Anna Kinberg Batra nu ska kunna övertyga oss om varför just detta är räddningen snarare än att göra en mer omfattande översyn av hela systemet eller ta en titt till på de program som redan finns.