Samtalen om en regionreform går framåt. Det är budskapet från regeringens samordnare.
En från norr och en från söder. En sosse och en centerpartist. Det finns ett antal skäl till att just före detta migrationsminister Barbro Holmberg och före detta Europaparlamentarikern Kent Johansson ska sköta dialogen med kommuner, landsting, myndigheter och intresseorganisationer. En förändring av dagens läns- och landstingsindelning till betydligt färre regioner vore utan att överdriva historisk. Dagens indelning sträcker sig tillbaka till 1634 och rikskanslern Axel Oxenstiernas hårda nypor i ett allt annat än demokratiskt Sverige.
De flesta är i dag överens om att en reform är nödvändig, inte minst för att klara sjukvårdens behov. Men. Det finns så många stötestenar i regionfrågan att de utgör ett berg. Kan Holmberg och Johansson få berget att bli en kulle har de kommit överraskande långt.
I norr är frågan om halva Sverige geografiskt sett ska bli till en enda region. I Mälardalen handlar det om att Stockholm nu är på väg att bli egen region till 2018, samt hur län och kommuner runtomkring ska grupperas på bästa sätt. I söder är frågan hur Småland, Blekinge och Halland ska kunna bli till funktionella större regioner. Inget är lätt. Inget är givet.
Barbro Holmberg försöker understryka att det är administrativa gränser som diskuteras, inte identitet. Hallänningar förblir hallänningar och sörmlänningar sörmlänningar även om de ingår i flera regioner. Så lätt är det tyvärr inte.
Landets kommuner vill gärna omvandla länen till något större, men inte till varje pris. Varje kommun, varje landsting har några gränser som den ser som naturliga och några som anses onaturliga eller rent av hårresande.
Här börjar samordnarnas huvudvärk. Länen är otympliga enheter. Det mest effektiva sättet är därför att börja med kommunerna som grund. Pusselbitarna blir mindre, men kanhända också lättare att placera. Risken är annars att en regionreform återigen stupar på att starkt kritiska röster lokalt underminerar möjligheterna för riksdagen att samla en majoritet.
Ett län som Sörmland behöver inte hänga ihop till varje pris. Gnesta kommer att garanterat att pröva möjligheten att byta län i tid till reformen. Kanske väcks samma fråga på nytt i Trosa, även om folkomröstningen förra mandatperioden slutade med ett nej. För Nyköpings del kan det vara klokt att resonera över hur arbetsmarknadsregionerna hänger ihop samt hur residensstadens kompetensförsörjning och resurser – statliga såväl som landstingsmässiga – bäst kan tillgodoses i en ny region.
I slutänden finns även frågan om hur regeringen ska samla en majoritet i riksdagen. Utnämningen av Kent Johansson (C), som var med och drev fram Västra Götaland-regionen, har flera syften. Regeringen kalkylerar med att Centerpartiet och kanske även Folkpartiet ska vara möjliga att få med på ett beslut.