Efterspelet till torsdagsmötet med riksdagens finansutskott blev som väntat. Regeringen fortsätter att vara stressad inför budgetomröstningen, medan Sverigedemokraterna njuter för fulla muggar av att vara en spelare som sitter inne med en hemlighet.
Regeringens företrädare har varit så oroliga, att de knappt verkar ha tänkt på annat. Obegripligt nog har även Alliansens företrädare, inte minst Centerpartiets företrädare, varit lika nervösa. Det har nästan låtit som om Alliansen inte vill att deras budget ska bli statsbudget. Det har blivit lite lugnare de senaste dagarna, men ett tag var det rena självutplåningsstrategin.
Stå upp för alliansväljarna i stället. Tro på det egna. Strunta i SD. Vänta på att regeringen ska knacka på dörren. Då sitter Alliansen med trumf på hand.
Så fort intervjuerna med statsminister Stefan Löfven eller utrikesminister Margot Wallström har kommit in på osäkerheten inför budgetomröstningen har deras plågade ansikten avslöjat känslorna bakom. Regeringen kan krascha innan 100 dagar har gått.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson må vara sjukskriven, men partiet maximerar ändå sin synlighet i medierna. Frågan om SD ska rösta på Alliansens budget får ständigt ny näring. Vågmästaren ser ut att vara stark, regeringen svag.
SD:s ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt avslöjar inget om hur partiet tänker rösta ifråga om statsbudgeten. Men varje utspel har packats fullt med kritik mot regeringen och i synnerhet Miljöpartiet. Vikarierande partiledaren Mattias Karlsson (SD) lämnade i går en kravlista till statsminister Stefan Löfven (S) via en debattartikel i Aftonbladet. Den lär inte regeringen vara i närheten av att följa.
Det gäller att minnas följande: oavsett vilken budget som vinner är det inte Sverigedemokraternas. Partiet må ha utslagsrösten, men det styr inte över innehållet. Den här situationen kan uppstå varje gång budgetkampen står mellan minoritetsregeringens förslag och Alliansens. För S+MP kan det bli en fyra år lång återkommande pina.
Förlorar regeringen i stället en av dessa budgetvoteringar, då har vi en regeringskris. Det blir svårt, men ingen katastrof. Regeringen Löfven kan försöka regera vidare och förhandla med Alliansen om ändringar – eller avgå. I det senare fallet blir det säkert så att talmannen ger Löfven minst en chans att bilda om sin regering och säkra ett starkare stöd än Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Det klokaste både regering och Allians kan göra är alltså att ägna mindre kraft åt SD:s utspel och mer åt att planera för vad som kan komma. Det är allt annat än givet att SD har något att vinna på att medvetet fälla regeringen, men det kan komma att ske. Att då Sverigedemokraterna skulle bryta mot en tradition genom att stödja någon annans budgetförslag, tja det struntar partiet säkert högtidligt i.