Den ökande sjukfrånvaron är en av de svåraste samhällsutmaningarna, mänskligt och samhällsekonomiskt. Regeringens reaktioner är förväntade men också otillräckliga. Det påminner om slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, då Göran Perssons S-regering mötte snarlika utmaningar.
Precis som då reagerar nu Socialdemokraterna, samt Miljöpartiet, med ett anklagande finger mot arbetsgivare och företag. Som om långvarig sjukfrånvaro alltid beror på arbetsmiljö. LO må smacka belåtet, men den generella anklagelseakten är ett självbedrägeri.
Det märkte redan Göran Persson på sin tid. Hans regering lämpade över stora sjukkostnader på arbetsgivarna. Likväl var det ett stramare regelverk som vände utvecklingen. En del problem var rena myndighetsfel. Sjukskrivningar hade exempelvis kommit att bli en del i den regionalpolitiska kampen mot arbetslöshetsstatistiken.
Risken med siffermål är att sifforna blir det viktiga. De nya reglerna var inte utan fel, de ledde till att människor med arbetsförmåga ofta sjukpensionerades i stället för att försöka rehabiliteras.
Mellan 2004 och 2011 minskade sjukpenningtalet kraftigt. Först genom regeringen Perssons förändringar. Därefter genom regeringen Reinfeldts reformer, bland annat infördes en tidsgräns för långvariga sjukskrivningar och kraven på rehabilitering skärptes.
Det gäller att lära av det som fungerar. Att helt ta bort tidsgränsen, som den sittande regeringen vill, är rent kontraproduktivt. Ibland är förtidspensioneringar motiverade. Ibland är tidsbegränsningar verkligen relevanta.
Om regeringen ska fundera över arbetsgivarnas roll i sjukskrivningstalen, bör den läsa sin statistik noga. De högsta sjukskrivningstalen finns i kommuner och landsting, i direkt politiskt styrda verksamheter. Utan börsstyrelser och vinstambitioner. En djupare analys av likvärdiga verksamheter i privat respektive offentlig drift vore därför mycket värdefull. Hur påverkar skillnader i ledarskap? Vilka insatser för individuell utveckling används? Trivsel? Möjlighet att påverka sin arbetssituation? Skillnader mellan mans- och kvinnodominerade miljöer?
Den största andelen sjukskrivningar beror på psykiatriska diagnoser. Det är en tydlig problematik. Den psykosociala arbetsmiljön, kamp mot osunt grupptryck och mobbning i olika former, är ett tydligt ansvar för varje arbetsenhet. Lagstiftningen är stark, men helhetsbilden kräver en insikt till.
Folk blir inte bara sjuka av att jobba. En del blir sjuka av att inte få göra det. Andra hamnar i detta utanförskap av orsaker som inte alls har med jobb eller försörjning att göra.
Vår hälsa kan påverkas av arbetslivet och av det vi gör på fritiden. Regeringen borde – med den insikten – ha ägnat mer kraft redan i budgeten åt att stärka psykvårdens utbud och tillgänglighet. Inte minst när det handlar om att möta de individer som har det betydligt svårare hemma än på jobbet.