I veckan var den fristående granskningen av den kommunala skolverksamheten färdig. Förslaget att bygga större enheter, lägga ned mindre och forsla fler barn längre sträckor har redan förkastats av majoritet och opposition. Gott så. Det finns mycket viktigare saker att ägna kraft åt.
Rapporten är i sin helhet en svidande beskrivning av en skolorganisation med dålig styrning och kontroll. Den beskriver ett ledarskap som inte håller måttet, trots tillräckliga resurser. En undermålig organisation leder till slöseri med skattemedel.
På tjänstemannasidan fick skolchefen lämna sitt uppdrag redan före utredningen. Hade det inte skett då så hade det skett nu. Men ledarskapsbristerna gäller mer och fler än bara en enstaka chef.
De folkvalda kan inte sparka sig själva, det är upp till väljarna, men kraven på politikernas styrning och verksamhetskontroll måste skärpas. Med den modell som Nyköping använder sig av, är olika politiska enheter ansvariga för att beställa skolverksamhet respektive kontrollera att det som är beställt också levereras. Är ordningen oklar blir organisationen svag. Det politiska ansvaret för den egna produktionens kvalitet och kostnadseffektivitet måste därför bli tydligt. Utredarna bedömer det som icke definierat. Samtidigt anses nämnderna ha pillat med detaljer. En bakläxa modell större.
Även själva utförarorganisationen får underkänt på ett stort antal punkter. Här är några:
Fördelningen av medel till skolorna, så kallad Salsa-ersättning, har inte fungerat. Pengar för att utjämna sociala skillnader har främst gått till elever med särskilda behov.
Det råder inte brist på arbetskraft, åminstone inte i organisationens topp, men resurserna har använts på ett sätt som är allt annat än optimalt. Konsulterna pekar på en bristande ekonomisk kompetens och en avsaknad av relevant stöd till enhetscheferna. Överskott kan inte hanteras på ett funktionellt sätt och underskott får inga konsekvenser. Orden "brist på ekonomisk kompetens" förekommer.
Till detta ska läggas slutsatserna om att organisationen har svårt att hantera förändring. Ansvariga politiker tassar kring frågan om hur övertalig personal ska hanteras (SN 4/11). Den ordningen borde vara given. Elevkullarnas storlek varierar, mellan år och under år. Råder arbetsbrist så gör det, då måste antalet anställda bli färre. Konsulternas krav på en beredskap för att såväl resurstillgång som arbetsplatsens behov kan förändras under skolåret, behöver bejakas.
Den politiska styrgruppen har nu att gå vidare med rapportens slutsatser. Varken personal, elever, föräldrar eller skattebetalare kan acceptera en diffus skolorganisation, med otydlig ansvarsfördelning och stora brister i ledning och kontroll. Skolans resurser anses som tillräckliga, men pengarna hamnar inte där de gör mest nytta. Som konsulterna skriver: "Personalen ska finnas där eleverna finns".