Infrastruktur är jobbigt för alla politiker eftersom det är dyrt och tar lång tid. Satsningar börjar inte ge resultat förrän den egna mandatperioden är över. Någon annan riskerar få allt beröm. Att i ett sådant läge punga ut tiotals miljarder känns ofta sådär.
Detta är en gammal etablerad sanning inom politiken och den gör sig åter påmind när regeringen drar tillbaka både vägslitageavgiften, även kallad kilometerskatt, och Norrbotniabanan som skatten var tänkt att hjälpa till att finansiera.
I valrörelsen var Socialdemokraterna och deras samarbetspartners överens om att kilometerskatten skulle införas. Lastbilar var dåligt och skulle beskattas mer. Man ville särskilt sätta åt utländska åkare lite extra, eftersom det växer en allt starkare opinion mot den dåliga rättssäkerheten på svenska vägar. En skatt på avstånd skulle drabba den råvarutäta glesbygden hårdast. Skogs-och malmindustrin är beroende av tunga transporter och hanterar redan ett särskilt stort batteri av miljöskatter. De var inte förtjusta i planerna. Men de fyra miljarder som en ny kilometerskatt beräknades kunna dra in behövdes verkligen till andra satsningar.
Som kompensation till norra Sverige som skulle påverkas av skatten skulle Norrbotniabanan byggas, för bättre transportmöjligheter med tåg.
Regeringen missade dock att göra sin hemläxa inför vallöftet om kilometerskatten. Något halvår senare tvingas Socialdemokraterna och Miljöpartiet att krypa till korset och ta tillbaka planerna. Det var juridiska och tekniska orsaker som låg bakom ändringen, uppenbarligen var det inte så okomplicerat att införa som Stefan Löfven (S) hade hoppats. Eller så är det bara en undanflykt för att dölja ett medvetet beslut. Där industrifacken och deras representanter i S-leden behövde få en morot för sina uppoffringar mot den nya grönröda mysfalangen i partiet. Skogsindustrierna är en viktig motor för arbete och tillväxt i de ofta politiskt röda glesbygdsdistrikten och de tar inte hur mycket pålagor som helst innan de säger ifrån.
Regeringen försökte i veckan avleda uppmärksamheten med andra infrastrukturnyheter. De lovade drygt 600 miljoner i nya satsningar på järnvägen. En i sammanhanget skrattretande låg summa, bara Norrbotniabanan beräknades kosta 26 miljarder. Det är bra för industrin, jobben och Sverige att kilometerskatten inte införs. Men utmaningarna kring infrastrukturens villkor och finansiering finns kvar. Två trådar att börja med vore att tillåta längre lastbilar och att fortsätta utveckla mer billiga förnybara bränslen för framtidens fordonsflotta.
Hanna Marie Björklund