Svenska växthusgaser är dyrast i världen. Det kostar på att släppa ut. Industrier som släpper ut stora mängder skulle aldrig komma på tanken att etablera sig i landet. De befintliga, som exempelvis stål- och metallindustrin, betalar ett högt pris för att kunna vara kvar.
Detsamma gäller utsläppen från trafiksektorn. Det är i en internationell jämförelse dyrt att tanka bilen – och det beror på bensinskatten mer än på råvarupriset. Den som vill åstadkomma lägre utsläpp, utan att slå ut väl fungerande verksamheter eller göra det omöjligt att bilpendla, måste ha vassare klimatpolitiska lösningar än enbart allt högre skatter.
I helgen lät Miljöpartiets partiledning, via talespersonen Karin Svensson Smith, undslippa sig att partiet är på väg att överge kravet på höjd bensinskatt. Det är en del i analysen av partiets ganska magra resultat, sett till förväntningarna om 10–15 procent. Det är dessutom ett resultat av regeringssamverkan. Miljöminister Åsa Romson (MP) riskerar att stå tomhänt. Höjd bensinskatt är ett krav som MP inte får med sig Socialdemokraterna på. Hur mycket av analysen som beror på miljöpolitiska slutsatser är däremot svårare att få klarhet i.
De svenska energi- och miljöskatterna drar tillsammans in närmare 70 miljarder till statskassan. Koldioxidskatten är ett verktyg för att växla skattetryck från det miljövänliga och från jobb och företagande till det miljöförstörande. En höjning av skatten på bensin behöver alltså följas av höjda reseavdrag – för att det inte ska slå mot jobben. Det krävs även satsningar på miljöfordon och mer hållbara drivmedel.
Miljöpartiets problem är att den politiska kampen har förts mot bilen som fenomen. Det må ge röster i storstädernas tunnelbanetäta centrala delar, men vinner inga hjärtan på landsbygden och mindre orter. Där är ett eget fordon ofta ett krav för att kunna försörja sig och bilismens baksidor få.
Att människor bor tätt har sina miljömässiga fördelar, men folkvalda som gör det omöjligt att ha bil på landsbygden driver en politik för tvångsflyttning. Det här har Allianspartierna och Centerpartiet i synnerhet redan konstaterat. Allt är inte skattesats. Kampen mot utsläppen måste vara smartare än så.
Både Andreas Carlgren (C) och Lena Ek (C) lade som miljöministrar fokus på arbetet för bättre alternativ till bensindrivna fordon. Att stimulera grön teknikutveckling i högre grad än att allt mer aggressivt använda skattevapnet, var en klok prioritering. Det betyder inte att exempelvis bensinskatten är något försumbart. Den är världens högsta i sitt slag och ett av flera politiska verktyg för att det fossilfria ska bli mer lönsamt. Ett fallande oljepris kan göra att högre skatt på skadliga utsläpp återigen blir aktuellt, men inte utan större satsningar på förnyelsebara, gärna närproducerade drivmedel och en som helhet mer hållbar fordonsflotta.