Tydliga riktlinjer, sammanhållen politik, enkelhet och lika villkor. Det är ett typiskt bra recept för att en bransch ska kunna fungera effektivt. För att ha råd att investera behöver man nämligen ha hyfsad koll på långsiktiga spelregler. Att slippa drunkna i byråkrati och regelkrångel är också en fördel. Dessutom är det önskvärt att investeringen får liknande legala konsekvenser för dig som för konkurrenterna.
Det behövs helt enkelt goda förutsättningar om vi vill att en bransch ska blomstra. Det låter kanske inte så svårt? För den rödgröna regeringen verkar det ibland så.
För solenergibranschen är en gynnsam utveckling minst sagt eftersträvansvärd. Förnybara energikällor är nyckeln för att klara klimatutmaningen. Därför är det mycket bra att regeringen satsar 1,4 miljarder kronor de närmaste fyra åren i ökat investeringsstöd för solceller. I dag är det långa köer i många delar av landet för att få del av befintligt solcellsstöd.
Med utbyggt investeringsstöd samtidigt som priserna på solceller fortsätter sjunka kan vi ana en ökad efterfrågan. Det är bra både för miljön och för ekonomin på sikt. Problemet är att det regeringen ger med ena handen, tar de med den andra. Samtidigt som de ökar subventionerna inför de nästa sommar en energiskatt på de stora anläggningarna, även om elproduktionen är för eget bruk. De skär ner i rot-avdraget som kan användas vid installationerna. De håller fast vid regelkrångel som hindrar fler från att producera el i både stor och liten skala.
Ett exempel på krångel är att den som säljer överskottsel måste vara momsregistrerad och betala moms. Det bör slopas för att öka incitamenten för fler att producera sin egen el. Ett annat exempel där regeringen hamnat snett är när det kommer till energiskatten på sol. Den föreslås gälla per juridisk person och inte per anläggning där solceller sätts upp.
För Ica-handlarna, där var och en är enskilda juridiska personer, är detta inga problem. De kan lugnt sätta upp solpaneler på sitt eget tak. För Hemköp och Willys som båda tillhör koncernen Axfood kan man enbart välja att sätta upp solceller på ett fåtal tak innan man garanterat överskrider gränsen för att behöva betala skatt.
På samma sätt kan enskilda friskolor sätta upp solceller utan problem. Kommunen som har flera skolor behöver däremot betala skatt. Det är inte bara ett märkligt system där både aktören och därmed miljön straffas på grund av juridisk status trots att anläggningarna är likadana. Det är även ologiskt att man ska skatta på något för eget bruk.
Ska man då också skatta på utebliven elanvändning vid energieffektivisering hemma? Om man äter egenodlad potatis? Värmer huset med egen ved? Dags att se över helheten och skapa incitament som bidrar till en hållbar solenergimarknad. Och för Miljöpartiet att göra skäl för sitt namn.
Johanna Lundgren Gestlöf