Något som kommer försvinna om den nya regeringens budget går igenom är avdraget för privat pensionssparande. Det kommer fasas ut och hädanefter får vi lov att spara utan att kunna få göra ett skatteavdrag för det.
Det ingen ideologisk katastrof att avdraget tas bort. För den som är frihetlig faller det sig i regel naturligt att tycka att staten så lite som möjligt ska försöka styra människors beteende med olika avdrag och stöd. Sett till hur situationen faktiskt ser ut finns det däremot anledning att lägga in en brasklapp. Svenskar sparar i regel mycket lite.
Kommunikationskonsulten Philip Lerulf har i sin bok Balansakten skrivit om fenomenet. En fjärdedel av alla svenskar i åldrarna 30–49 år klarar sig inte längre än fyra veckor utan lön. Nästan hälften i samma grupp har max 50 000 kronor på sparkontot.
Med detta i åtanke är svenskens eget sparande något viktigt som borde uppmuntras, även om det inte görs med politiska incitament så åtminstone med en kultur- och attitydförändring.
Att avdraget nu tas bort riskerar att göra så att fler svenskar väljer att pensionsspara ännu mindre för egen del. Det gör dem mer beroende av den mer osäkra statliga pensionen, särskilt om statsminister Löfven (S) även dammar av sitt gamla förslag om att avskaffa PPM.
Det svenska pensionssystemet är en framgång på många sätt, genom att det inte riskerar att dränera statsfinanserna som är fallet i många andra europeiska välfärdsstater. Detta ställer dock något högre krav på medborgarnas eget sparande än vad vi kanske själva tänker på. Att enbart leva på det statliga garantipensionen är inte ett särskilt bra alternativ, ett eget sparande behövs. Det bör därmed informeras om och uppmuntras.
När staten avskaffar ett avdrag vars syfte är att uppmuntra ett visst beteende bör det ske av rätt anledning. En sådan är att individen ska få mer resurser över att distribuera som han eller hon vill. Så i stället för att få tillbaka skatt om vi gör si eller så ska kan man se till att vi inte behöver betala in så mycket skatt till en början med. Då blir det pengar över att använda fritt.
Om man däremot bara avskaffar ett avdrag utan att kompensera med sänkt skatt är det bara ett sätt för politikerna att få in mer pengar.
Tyvärr är det de sistnämnda som gäller i det här fallet. Skatten ska höjas samtidigt som avdraget ska avskaffas. Det minskar individens frihet totalt sett, gör att marginalerna för ett privat sparande krymper och att vi blir mer beroende av den statliga pensionen. Det är verkligen ingen idealisk utveckling.
Hanna Marie Björklund