Vi är drygt sju miljarder människor i världen. En slump har gjort att vissa fötts i Sveriges gröna skogar, vissa på Argentinas bördiga slätter och vissa i Jordaniens överbefolkade tältläger. I takt med utvecklingen har världen krympt. Vi kommunicerar med människor från hela världen i realtid. Kulturella skillnader har fått mindre betydelse och gränser har suddats ut.
Men det finns en annan utveckling där kulturella skillnader ges starkare betydelse. Där olikheterna pekas ut som hot i stället för att accepteras och respekteras. Som om någon skulle bli mindre svensk för att grannen pratar arabiska? Som om någon skulle tycka mindre om sill för att de får smaka baklava? Av rädsla för det som är annorlunda och av okunskap om varandra sprids vardagsrasismen.
I dag utspelar sig fruktansvärda illdåd mot oskyldiga människor bara några timmars restid från oss. I Ukraina och Vitryssland. I Gaza, där en befolkning dubbelt så stor som Nyköpings, Trosas, Oxelösunds och Gnestas är på flykt inom ett område inte större än Vallentuna. I Syrien dödades 42 barn i helgen. IS växande styrkor lämnar hemska spår. Krig, svält och förtryck har lett till att 40 miljoner människor är på flykt i världen.
Om drygt en vecka riskerar Sverigedemokraterna att bli Sveriges tredje största parti. Ett parti som vill stänga våra gränser för nio av tio flyktingar. Kriget i Syrien tar ingen hänsyn till det. IS bryr sig inte om att vi har ont om bostäder. Terrororganisationer och diktatorer struntar i att det är svårt för invandrare att få jobb på vår stela arbetsmarknad.
Flyktingorganen själva säger att närområdena inte klarar det enorma trycket. Flyktinglägren är överfulla. Det är svårt att upprätthålla ordning kring de provisoriska tälten och sjukdomar sprider sig. Resten av världen måste dela på ansvaret. Alternativet är att människor dör.
Då sitter Jimmie Åkesson i tv:s utfrågning och säger att SD:s förslag att hjälpa flyktingar på plats är mest effektivt. Han spelar oförstående till frågor om främlingsfientlighet. Låtsas som att han inte minns järnrörsskandaler och som att han inte hört talas om de rasistiska uttalanden som görs i hans parti. Han klär sig i offerkoftan och lockar röster genom att låtsas vara den enda som står upp mot etablissemanget, ensam mot alla.
Den här ledaren skrivs inte för att förminska de integrationsproblem vi har i Sverige. Den skrivs för att situationen är akut och vi tillsammans måste göra det bästa vi kan av den. Därför måste vi som inte ser stängda gränser som ett alternativ visa att Sverige klarar att visa solidaritet med resten av världen. Vi måste bekämpa vardagsrasism på jobbet och i klassrummet. Inte låta det stå oemotsagt. Vi måste stå upp för en värld där människor ska slippa fly, men där vi hjälper varandra när det behövs. Vi kan inte kräva av andra det vi inte själva är beredda att göra.
Johanna Lundgren Gestlöf