Det cirkulerar en populistisk bild i opinionen av hur skattesänkningar påverkat intäkterna under alliansstyret. Nidbilden säger att skatten har sänkts drastiskt, vilket gjort att staten har fått in mindre pengar vilket i sin tur gjort att välfärd som vård, skola, omsorg får mindre resurser.
Det finns dock starka argument mot att detta skulle vara en korrekt beskrivning av det ekonomiska läget. Svenskt Näringsliv publicerade sin rapport Skattesänkningar och offentliga resurser, där man slog fast att skatteintäkterna har ökat de senaste tio åren samt att välfärden har fått mer resurser. Det följdes av både Dagens Samhälles och SKL:s granskningar som båda kom till samma resultat. LO gick i veckan ut moteld och protesterade mot detta med egna beräkningar där de menade att detta inte stämmer och att intäkterna har minskat.
Anledningen till att frågan kan vara så svår att ge ett definitivt svar på är att den kan mätas på olika sätt. Man kan undersöka en viss tidsperiod samt välja vilken faktor man ska mäta resurser i. Men faktum är att nivån på skatt spelar roll och påverkar ekonomin. Är skatten för hög väljer fler att inte arbeta. Är skatten på arbete lägre blir effekten tvärtom och staten kan få in mer skattepengar trots att man sänkt skatten, om det görs på rätt sätt.
Synen på skatt handlar ytterst om synen på vad som är legitimt för staten att göra. Att säga men du kan väl avstå 100 kronor för bättre skola är givetvis effektivt hos opinionen. Det är dock inte så enkelt som att skatt alltid innebär en perfekt omfördelning.
För det första kan vi konstatera att staten har ett flertal utgifter som inte är nödvändiga och som inte förbättrar livet för någon behövande. Regering och statsapparat har fortfarande för lätt att skapa nya myndigheter, medan nedläggningar och faktisk verksamhetsminskning sitter långt inne. Varken stat, kommuner eller landsting använder alla sina pengar effektivt. Vid en jämförelse av exempelvis olika äldreboenden kan man se att vissa är upp mot dubbelt så dyra, utan att de är dubbelt så bra.
Att bara göra något dyrare behöver inte göra det bättre om pengarna används på fel sätt. För det andra så kan man fråga sig om staten alltid har rätt att ta ut skatt efter bärkraft, inte efter behov. Om möjligheten finns, för att medborgarnas ekonomi klarar av det, har man som stat då alltid per definition rätt att höja skatten?
Skattehöjning ska motiveras först, och genomföras sedan. När staten sedan ger mer pengar till något måste den visa att de verkligen går till rätt saker och innebär en förbättring. Annars är det helt enkelt inte legitimt att politiker kontinuerligt vill ha makten över allt en allt större del av de pengar som medborgarna har arbetat ihop.
Hanna Marie Björklund