Den nya regeringen lyckades i varje fall med en sak – ingen av de nya ledamöterna avgick på grund av några avslöjanden eller skandaler under den första veckan. Det var välstädat och välvädrat i de blivande ministrarnas garderober.
Den som i sak hade den största belastningen visade sig faktiskt vara miljöminister Åsa Romson, som avslöjades med att måla båten med giftig bottenfärg. Potentiellt en allvarlig sak, eftersom det har direkt anknytning till både det politiska uppdraget som miljöminister och rimligen strider mot de förväntningar som partiets väljare har på sina företrädare. Även om hon slapp rättsprocess – åklagaren ska enligt Expressen beskrivit Kemikalieinspektionens hemsida som för snårig – är det den typ av skandal som har möjlighet att fälla en ledande politiker.
I en avhandling i statsvetenskap för några år sedan av Tobias Bromander, Politiska skandaler! – Behandlas kvinnor och män olika i massmedia?, kan man läsa att av de allra flesta som blir föremål för en skandal överlever politiskt. Av de 92 skandaler som han studerat kunde den som var huvudpersonen fortsätta sitt förtroendeuppdrag i över 80 procent av fallen.
Nu är det ju skillnad på skandaler och skandaler – en del av dem är mer klumpiga uttalanden. Annat är betydligt allvarligare.
En del av det som uppfattas som skandaler av omgivningen, är det knappast för det egna partiet och dess sympatisörer. När Mats Odell anklagade Socialdemokraterna för att bedriva en Tobleronepolitik blev det en väldig debatt, men det påverkade inte förtroendet negativt för Odell bland de egna väljarna. Det är också tydligt att domen inte är evig – i varje fall inte för alla. Mona Sahlin kunde komma tillbaka som både partiledare och statsministerkandidat.
Av Bromanders avhandling framgår att två av ministrarna i den nya regeringen, Ibrahim Baylan och Ardalan Shekarabi, är "återfallsskandalare" med två skandaler var. För Baylans del handlar det dels om anklagelser om oegentligheter vid ett internt val i Umeå, dels om att han skulle ägnat sig åt ministerstyre gentemot Skolverket. För Ardalan Shekarabi handlar det om att han använt pengar som var avsedda för ett integrationsprojekt för att finansiera sin kampanj för att bli ordförande för SSU, samt att han som ordförande i SSU anklagades för att vara ansvarig medlemsfusket i organisationen.
Även om ministrarna klarat sig hittills finns det skäl för dem att vara nervösa. Någon av dem kommer säkert att råka ut för någon skandal och anklagas för att ha missköt sitt uppdrag eller överträtt sina befogenheter.
Med riksdagens nuvarande sammansättning kan de inte räkna med ett automatiskt stöd vid en misstroendeomröstning. Som fallet med Anna-Greta Leijon och Ebbe Carlsson-affären visade har ett statsråd utan stöd i riksdagen inte så mycket annat att göra än att välja mellan att avgå och bli avsatt.
Johan Örjes
Centerpressens Nyhetsbyrå