Svaret på frågan om storregioner är att framtiden får vänta. Efter det att Moderaterna och Sverigedemokraterna bestämt sagt nej och Socialdemokraterna sagt ja, med tvekan, till att låta Sörmland bli del av en svealandsregion från 2019, har strålkastarljuset fallit på de partier som inte gett besked. Ett efter ett har svaren kommit på plats.
Bland Allianspartierna i Sörmland har Centerpartiet varit mest positivt inställt till en regionreform, men debatten på distriktsstämman häromveckan gav besked. Idén om större regioner får stöd, men förslaget till storregion från regeringens samordnare möter ett lika starkt motstånd. Sörmlandscentern, precis som Liberalerna och Kristdemokraterna i länet, har nu sagt nej till nya regioner från 2019. Samtliga förordar en förändring tidigast 2023. Och för Vård för pengarna, förra landstingsvalets stora överraskning, lär ett ja till storregion vara långt borta. Att Sörmland ska säga ja till en radikal förändring från 2019 är därmed uteslutet.
Det är inte svårt att förstå att sörmlänningarna drar sig för att bejaka en storregional drift av sjukvården om de inte vet vad de får i stället. I form av statliga arbetstillfällen och nya myndighetskontor, exempelvis. Regeringen bör lyssna till noga de invändningar som har kommit vad gäller hur man bäst bygger sammanhängande regioner. Landstingen är otympliga byggklossar för en ny tid. Dagens samhörighet påverkas av arbetsmarknadslogik och bärande infrastruktur, mer än via länssjukvård och lasarettssamverkan.
Samordnarnas förslag har stött på patrull även på andra håll. Länge såg region Norrland ut att vara möjlig, men nu har Härjedalen luftat en längtan om att få tillhöra Svealand i stället. Den senaste tidens turbulens om sjukhusen i Västernorrland verkar ha minskat invånarnas längtan efter stordriftslösningar. Liv i luckan har det också varit i den föreslagna regionen Östra Götaland, det vill säga Östergötland, Jönköping, Kronoberg och Kalmar. I Kronoberg gör nu samtliga partier tummen ned till reformen. En uppslitande debatt om huruvida Kalmar hade blivit lovat rollen som regionhuvudstad eller inte, har försvagat den bristande samhörighetskänslan ytterligare.
Utöver detta finns skäl att uppmärksamma en votering i riksdagen nyligen. Där drev Allianspartierna med stöd av SD igenom en följdmotion på regeringens förslag om hur regionbildning ska hanteras rent lagstiftningsmässigt. Talmannen hade försökt stoppa det tillägget. Motionen ställer krav på medborgarinflytande vid bildande av storregion, ett nog så rimligt krav. Nya regioner måste byggas utifrån för medborgarna logiska samband.
Ska framtidens regioner byggas utifrån sjukvårdens behov eller arbetsmarknadens? Det borde inte minst Allianspartierna diskutera noga inför valet 2018. För det skulle underlätta med en gemensam uppfattning i en komplicerad fråga. Behovet av en förändring lär vara detsamma då som nu.