Den internationella studien Pisa, som mäter kunskaper hos skolbarn i hela världen, har varit på agendan i svensk skoldebatt ett bra tag på grund av våra försämrade resultat. Men Pisa har också fått kritik för att man enbart mätt kunskaper i skolämnen med standardiserade prov. Kritiker menar att det kan bli ett allt för fyrkantigt mått som inte ger en rättvis bild av exempelvis kreativitet och analys.
Därför har Pisa nu satt upp just ett nytt sådant test, ett prov som inte mäter sakkunskap eller särskilda ämnen utan som testar elevernas självständiga problemlösningsförmåga. Resultatet kom i tisdags och visade återigen på ett dåligt resultat för Sveriges del. Vi är under genomsnitt här också. I OECD var snittpoängen 500, de bästa länderna låg på 550. Sverige fick 491, vilket är sämst av de nordiska länderna, i nivå med Ryssland.
De nya resultaten är delvis en seger för alla som har drivit linjen att den svenska skolan har stora problem och att man inte kan relativisera problemen genom att hävda att svenska barn är mer "kreativa" och "problemlösande". Eftersom det nu uppenbarligen inte heller stämmer. Det finns många fördomsfulla nidbilder av länder i Asien som brukar toppa Pisa-mätningar. Som att barnen där bara är korvstoppade med information och inte klarar av självständigt tänkande. Att man fostrar unga till att bli sinnesslöa fabriksarbetare. Det är svårt att inte glädjas åt att de här osympatiska teorierna nu kommer rejält på kant. Skolbarnen i Sydkorea och Singapore uppvisar mycket god förmåga att lösa problem på egen hand.
Även om de dåliga resultaten är nedslående finns det ingen anledning till sammanbrott. Sveriges prestation var förväntad om man ser till resultaten i de övriga testerna. Studien visar att det finns ett samband mellan sämre prestation i matematik och en sämre prestation i det nya testet. Vi vet sedan tidigare att svenska elever är svaga i matematik. Resultaten är därför ingen överraskning.
Det ger dock ytterligare ett viktigt bevis för vad de flesta av oss förmodligen redan vet. Goda kunskaper, särskilt i matematik, är en viktig del av självständigt tänkande, problemlösningsförmåga och analys. Den svenska skolan är inget unikum som bryter mot det sambandet. När sakkunskaperna brister minskar också förmågan att lösa problem. Vi kommer inte att undkomma det faktum att svenska elever måste bli bättre på matematik. Därmed kan vi heller inte låta bli att ta tag i vår lärarutbildning och dess kompetensnivå, särskilt på naturvetenskapliga områden.
Hanna Marie Björklund