Svenska Dagbladet uppmärksammade under onsdagskvällen (22/7) hur Ryssland röjer minor på diverse holmar i Finska viken. De små öarna är obebodda och den största av dem har sedan Andra Världskriget undvikits helt eftersom den har varit så pass minerad. Och det hör till saken att de bara ligger tiotals kilometer från både Estlands och Finlands kuststräckor.
Jan Hallenberg, professor i statsvetenskap vid försvarshögskolan, kommenterade i Svenska Dagbladets artikel det hela med att de ryska hoten mot Baltikum och Finland är indirekta. Men även om Hallenberg framhöll att det fortfarande är "en oerhört stor skillnad på att sända signaler och på att operativt göra någonting" så framhöll han att det är en viktig markering från Ryssland.
Det vore farligt för Väst att inte ta den ryske presidentens hot på största allvar. Vladimir Putin är en bestämd man som med stor sannolikhet vet precis vad han vill. Nog för att många hot mot västerländska länder utgör delar i ett propagandakrig som kanske aldrig kommer övergå till ett fullskaligt krig, men det vore ändå högst otroligt om krigföringen mot Ukraina skulle bli Putins sista militära äventyr.
Genom att dölja vad Ryssland egentligen sysslar med och bygga upp en bild av att länder som Finland och Sverige bara går emot Ryssland för att nordbor lider av "ryssfobi" försöker den ryske presidenten skapa enighet och legitimitet för sitt eget styre hos sitt eget folk. Samtidigt är många svenskar tillräckligt klarsynta för att förstå att det ryska folket lever under en förtryckarregim och att det inte är ryssarna det är fel på, utan regimen.
På lång sikt har Putins skrämselpropaganda mot Finland haft en motsatt effekt: den har gett mer substans till argumentet att Finland bör gå med i NATO. Men den finska debatten om NATO-medlemskap beror också mycket på den svenska. Så länge frågan överhuvudtaget inte drivs av Sveriges regering är det därför troligt att Finlands säkerhetspolitiska läge kommer fortsätta vara lika kritiskt. Det tål att tänkas på för personer som Stefan Löfven, Margot Wallström och Peter Hultqvist.
I skuggan av den ryska minröjningen gäller det att bemöta Ryssland på ett verkningsfullt sätt. Att finska liksom svenska utrikes- och försvarspolitiker inte ger efter för Putins hot, att svensk media rapporterar flitigt om Putins propaganda och att alla ledande västerländska politiker också tar det ryska hotet på allvar.
Vi må skratta åt ryska medier som sprider lögner om att Carl Bildt är en spion från CIA eller att Finland har öppnat koncentrationsläger för ryssar, men sanningen är att Putins regim är skicklig på att använda sig av propaganda. Runtom på kommentarsfält och fora internet över finns statligt anställda ryssar som sprider falska fakta och sympati för regimen. Och med stor sannolikhet har den ryske presidenten redan en mycket uttänkt plan för hur han ska gå vidare i sin krigföring.