Östersjön är ett gemensamt vatten, men också ett gränsland där det allvaret i det säkerhetspolitiska läget blir allt tydligare. Under en längre tid har så kallade incidenter uppmärksammats, händelser där Ryssland framför allt har simulerat anfall mot eller kränkt svenskt territorium.
Regeringen Reinfeldt höll en tydlig linje i synen på Rysslands allt mer aggressiva relationer till sina grannländer. När Estland, Lettland och Litauen, precis som Ukraina, utsattes för ryska försök att styra utvecklingen i sina grannländer var Sveriges och Polens röster värdefulla motpoler. Den nya svenska regeringen måste hålla fast vid den positionen – och inte låta ryska provokationer och maktspråk tvinga fram en mer passiv hållning.
Den utländska undervattensverksamheten i dessa skärgårdsområden är sannolikt rysk. Intrycket förstärks av den ryska propagandans försök att peka finger åt andra håll. Med ett Sverige mitt uppe i ett regeringsskifte, mitt uppe i frågan om hur den nya regeringen ska förhålla sig till Ryssland, skulle det kunna finnas ett utrymme för påverkan, via hot, vilseledande uppgifter och vapenskrammel.
Den svenska övertron på fred i vår tid har tydligt påverkat försvarsförmågan. Under två mandatperioder med Alliansregering samt de föregående S-styrena med V och MP som stödpartier, var försvaret ett besparingsobjekt. Reaktionerna på omfattande rysk återupprustning var långsamma och tvekande.
Behovet av ett starkare försvar har understrukits under en längre tid, men Alliansen agerade för sent och för svagt. För den nya regeringen blir det upp till bevis i höstbudgeten. Mer pengar betyder nu inte automatiskt en bättre försvarsförmåga. Allt beror på hur dessa pengar används. När S och MP exempelvis vill höja arbetsgivaravgifterna för att anställa unga, då stiger notan för försvarets alla unga anställda. Utan att det ger något mer än ökade utgifter.
Svenskt försvar behöver rustas, inte bara materielmässigt utan också via fler övningar. Annars blir reaktionerna i skarpa lägen allt mindre effektiva. Ett ensamstående försvar som det svenska är mycket kostnadskrävande. Därför är det klokare att söka samarbeten med andra stater som står upp för demokrati, öppenhet och frihet.
När statsminister Stefan Löfven (S) i går besökte Finland var gemensamma försvarsfrågor en given punkt på agendan, utvecklingen i Ukraina och den ryska aggressionspolitiken likaså.
Finlands statsminister Alexander Stubb bekräftade samsynen. Att Sverige och Finland håller ihop är ett nödvändigt första steg. Utöver det krävs en djuplodande analys av Sveriges och Finlands framtida relation till Nato, den försvarspakt som många av våra demokratiska grannländer i Norden är del av. Oavsett vad som nu kan bevisas av främmande makts aktivitet bland Stockholms skärgårdsöar.