Påsken är kommen. Vår tidigare så viktiga vårhögtid som nu mest förknippas med extra ledighet, sista skidåkningen och givetvis, mat. Matens betydelse som kulturbärare i Sverige kan inte överskattas. Många av våra högtider som främst var av religiös betydelse förr definieras nu i stället av maten man äter vid firandet.
Livsmedelsbranschen är också en av de mer politiskt diskuterade. Alla äter mat, alla har relationer till mat. Det är produkter vi behöver både för överlevnad och vardag samt för att skapa fest, tradition och njutning. Få andra branscher har hela det känslospektrat att spela på.
Eftersom mat har en så särskild plats i vår kultur granskas och rapporteras och larmas det om mat på ett sätt som kan verka uttröttande. Vissa dagar vill man bara vara ifred från åsikter och insikter om varför man väljer som man gör och vilka följder det kan få. Att ständigt mötas av nya påbud om vad som är bra mat och inte kan definitivt vara irriterande.
Det larmas ibland en gång för mycket, och som frihetlig stör man sig lätt på moraliserandet kring vad vi väljer att äta och inte äta. Ytterst är dock våra samtal om mat viktiga och vi borde tänka till en extra gång innan vi avfärdar dem. Ta exemplet med burhöns. Hönor är framavlade av människan och beroende av oss för sin existens. Då livsmedelsindustrin växte blev också produktionen av kött och ägg allt mer effektiv, men utan hänsyn till det faktum att tillverkaren är en levande varelse. Begränsade i sin uppfattning av världen, men fortfarande ett djur som känner smärta. De villkor som tidigare gällde för burhöns var oacceptabla.
Att burhönornas situation uppmärksammades av medier och enskilda engagerade personer fick fler individer att faktiskt tänka över sina egna vanor och hur dessa påverkade andra liv. Det i sin tur skapade ett konsumenttryck och en politisk vilja att förändra som till slut gav oss ett förbud mot de värsta burarna. Först i Sverige och nu i hela EU. Många hyllor kommer gapa tomma under påskhelgen för att trycket på ekologiska ägg nu är så stort. Vilket i sin tur kommer få fler bönder att se lönsamhet i att gå över till en produktion med större djurhänsyn.
Därför ska vi inte ensidigt klaga på att det blir många matlarm högtider som denna. Att ta sitt ansvar för hur de egna handlingarna påverkar resten av världen är viktigt och hedersamt. Den mat vi äter har stor inverkan på miljö och liv och därför bör vi tvinga oss själva ur bekvämligheten med jämna mellanrum.
Hanna Marie Björklund