Vi hade en paus. Den repliken från tv-serien Vänner har blivit en klassiker om hur en relation kan gå bitar, trots att ingen vill det, när missförstånd och relationsosäkerhet tar över. Pausen kan bli permanent eller till något som gör att de inblandade växer med uppgiften.
Alliansen har en paus från varandra. Där slutar likheterna med Vänner. Ingen har vänstrat, ingen är redo att göra slut. I stället råder Decemberöverenskommelsen som motverkar parlamentariskt kaos – på bekostnad av Alliansens kraft att sänka en vänsterbudget. Det sistnämnda kräver ju att SD håller med.
Det är inte konstigt att många Alliansvänliga väljare funderar över läget kan hanteras bättre – och resultera i en mindre skadlig regeringspolitik. En opinionsmätning visar att många kan tänka sig en mjukare linje mot SD i sådant som inte berör invandring. Detta kan tyckas harmlöst. Problemet är de värderingar som slinker med in från den främlingsfientliga kylan. Det är ju just den sörja som tvingat fram DÖ.
Till detta ska läggas följande: Tre fjärdedelar av Alliansen behöver ladda batterierna och se om sitt eget. Moderaterna synar sin Reinfeldtska själ för att återförena det nya med det moderata. Folkpartiet anlägger en försvarsvänlig linje för att vända bottensiffror. Kristdemokraterna flirtar lite mer med det högerkonservativa, på jakt efter en ny profil. Det Alliansparti som har haft bäst självförtroende sedan valet är Centerpartiet, även om opinionssiffrorna kretsat kring beskedliga sex procent.
När partiledaren Annie Lööf och ekonomisk-politiske talespersonen Emil Källström presenterade partiets förslag till vårbudget var det en tydlig markering bort från S+MP-regeringens höjda skatter-politik. Centern talar hellre om bättre villkor för jobb och företagande i hela landet, mer robusta lärlingssystem som omfattar fler företag än i dag, plus några nyttiga ocn nödvändiga integrationspolitiska förslag. I gengäld nobbar partiet det mesta av regeringens ökade utgifter. Den som söker det blocköverskridande finner inget att bygga på. Centerförslagen ligger helt i linje med det som lovades i valrörelsen och det idéprogram som var Lööfs första stora prövning som partiledare.
Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna behöver fylla på skafferierna med motsvarande eget profilerande innehåll. Nya moderatledaren Anna Kinberg Batra står under tilltagande press från en intern opposition. Den vill förmå henne att låta DÖ gå i graven och driva fram ett misstroendevotum mot statsministern. Hennes svar på den ledarskapsutmaningen kommer att avgöra hur Alliansens för närvarande största parti möter framtiden. I de stora strategiska besluten prövas sammanhållningen inom fyrpartialliansen. Då avgörs om pausen från varandra är tillfällig – eller om det är fritt fram att träffa andra.