Även makthavare som Ebba Busch (KD) och Nooshi Dadgostar (V) ska kunna spara i aktier och fonder.
Ska en makthavare kunna äga aktier? Ja, men hur de kan hantera dessa vid makten är en annan sak.
Inte nog med Liberalernas partiledare Johan Pehrson, som också är utbildningsminister, kände att han måste avgå. Han har hamnat rejält i blåsväder för inte ha anmält att han äger vissa aktier. Uppdraget är glasklart, som makthavare gäller det att följa lagen. Det ska gå att kontrollera att de inte utnyttjar information de får som ministrar för egen vinning.
Till Johan Pehrsons försvar ska sägas att han anmält detta innehav 2023 och 2025, men inte 2024. Det ser slarvigt ut. Men makthavare får inte strula på det sättet. Det handlar om tilltro till regler, förtroende för öppenhet och gränser för egen girighet.
Två andra ministrar, utrikesminister Maria Malmer Stenergard och arbetsmarknadsminister Mats Persson har KU-anmälts för hur de har hanterat sina aktieaffärer. Nu ska reglerna för ministrars aktiehantering ses över. Gott så, men tappa inte fattningen.
För det är så lätt att säga att politiker inte ska äga aktier. Men vad menar vi då med det? Är det börsnoterade företag? Får andra familjemedlemmar inte heller äga sådant? Ska man tvingas sälja sin del i ett familjeföretag? Det är, ärligt talat, orimligt.
Aktieägande är ju ett sätt att tjäna och spara pengar för sin egen framtid, utöver våra sparkonton, aktie- och räntefonder samt investeringar i fastigheter och annan egendom. Det vi kan kräva är armlängds avstånd mellan makthavaren och all den privata kapitalförvaltningen. Ju större makt desto viktigare.
Det kan bli knepigt att garantera avstånd och oberoende kontroll, men det är värt det. Alla vuxna väljare ska kunna ta ett folkvalt uppdrag, även den som har mycket direktägande i aktier. Även om vissa aktier kan vara olämpliga att äga själv, beroende på rollen.
Det norska regelverket för hur ministrar hanterar sina innehav av värdepapper är värt att låna in.
Transparensen – att det ska gå att se vad en makthavare äger, köper och säljer i aktier och fonder– är därför absolut nödvändig. För vi vill självklart inte ha en ordning där politiker veckan före ett större beslut passar på att köpa vissa aktier utifrån hemliga förkunskaper – och sedan komma undan med det.
Det handlar inte bara om den här regeringen, bara för att den är höger. I den förra S-regeringen under Magdalena Anderson ägde ministrarna fonder och aktier till ett värde på över 40 miljoner kronor.
En vettig ordning kan vi låna från Norge. Där kan ministrar kan välja mellan att sälja sina aktier, frysa dem helt och hållet – eller låta en separat och oberoende förvaltare sköta dessa.
Det finns egenintressen i all politik och alla partier, i stort och smått. Men tydlighet, öppenhet och skarpa regler är bra för oss alla.