Tid att lämna långbänken

En av de segaste långbänkarna i Gnesta är frågan om politikernas arvoden. Det är en plågsam historia som borde sättas punkt för – före såväl valrörelse som val.

Ledare2014-04-29 05:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Att frågor dras i långbänk, drar ut på tiden, är inte ovanligt i Gnesta kommun. Fast oftast handlar det om större frågor, om framtiden för Liljedalshemmet eller om det ska byggas en ny brandstation. Mer förvånande är att reglementet för kommunpolitikernas arvoden har dragits fram och tillbaka sedan 2011. Först i februari kom ett beslut – och då fick arvodeskommittén ändå i uppdrag att återkomma med förslag på nivåer för politikernas arvoden för 2015. Överens men fortfarande oense, alltså.

Varför blev det så? I slutet av förra mandatperioden lyfte Socialdemokraterna med den då styrande Alliansen frågan om utökad politisk tid för oppositionsrådet. Majoritetens företrädare, kommunalrådet, skulle ha kvar sin heltid, medan oppositionsrådet skulle gå från halvtid till trekvartstid. Ett klokt vägval. Oppositioner ska ha rimliga förutsättningar att granska majoriteter. Men beslutet togs aldrig före valet 2010. Något som skulle få stora konsekvenser.

I förhandlingarna om makten under hösten 2010 valde Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att drastiskt öka antalet arvoderade majoritetspolitiker. Det blev ett extra kommunalråd på halvtid och varje nämnd fick en extra vice ordförande-post. Oppositionsrådets höjning, däremot, fick vänta.

Miljöpartiet gynnades storligen av förändringen. Socialdemokraterna behövde inte dela med sig av ordförandeposterna. Samtliga nyskapade vice-poster gick till MP. Koalitionspartierna kunde hålla koll på varandra, utan att drabba samman om ledarskapet. Nyttan för medborgarna är mer begränsad.

Den andra sidan fick det samtidigt magert. Gruppledarna för de mindre partierna i opposition förlorade sina fasta ersättningar. Det var ingen bra demokratisk signal. Och Vänsterpartiet, som tog plats i majoriteten, blev utan såväl tunga arvoderade poster som gruppledararvode. En nitlott värd namnet.

Därefter har inte mycket hänt. Oppositionsrådet har fått något högre arvode, men inte som det var tänkt. Att en majoritet ska ha två deltidspolitiker i varje nämnd är utan tvivel generöst, men går att leva med. Om antalet nämnder minskas, vilket är på förslag, då blir det också färre poster att fördela. Majoritetens andra kommunalråd kan fortsätta på halvtid. Däremot behöver oppositionens ersättningar förstärkas något. Oppositionsrådet bör rimligen ha 75 procent av en heltid och de mindre partierna bör ha sina gruppledararvoden.

Ingen vill ha en arvodesdebatt i en valrörelse. Opinionsvindarna till trots är det ingen som vet vilka som kommer att utgöra majoritet efter kommunvalet i höst. Det finns alla skäl att undvika ett nytt läge där nästa majoritet blåser upp egna arvoden och drar ned på oppositionens för att lösa knutar i förhandlingarna om makten och dess positioner. Lämna långbänken.