Gårdagens presskonferens med Alliansen samt de två regeringspartierna förmedlade ett viktigt budskap. Sex partier står enade i synen på terrorismens hot.
Terrordåden i Paris och Beirut, kriget i Syrien och Irak – med inslag av regelrätt folkmord – samt rekryteringen av frivilliga mördare till terrorgrupper som Daesh från Europas demokratier: vår tid ställer krav på samhälleliga skyddsåtgärder. Ingen ska exempelvis kunna låta sig värvas som legosoldat åt terrorismen utan att ställas till svars, inom rättssamhällets ramar.
Behovet av tydliga besked om hur kampen mot terror ska bedrivas har varit stort. Listan som de sex partierna har kommit överens om är långtgående, men i stort en rimlig åtgärdsplan sett till hotbilden. Vi behöver ha lagar som markerar en skarp gräns mot de krafter vill underminera det öppna demokratiska samhället. Må det vara totalitära rörelser, våldsbejakande revolutionära grupper eller religiöst fundamentalistiska organisationer som predikar krig mot oliktänkande, En modern demokrati måste ha tillräckliga rättssäkra befogenheter att värna medborgarnas mångfald, frihet och säkerhet.
Därför behöver så kallade terrorresor kriminaliseras. Något var också tvunget att göras åt den utbredda svarthandeln med svenska pass. Inhemska organisationer som har samröre med terrorgrupper, inklusive hatpredikanter och värvare av unga till terrorbrott, ska inte kunna verka utan samhälleliga sanktionsmöjligheter. Det är än mer orimligt att dylika organisationer i nästa andetag i dag kan få skattefinansierat stöd.
Överenskommelsen innehåller vissa frågetecken, inte minst förslaget om hemlig dataavläsning. Vi måste vara uppmärksamma på risken att allt mer långtgående befogenheter skapar en växande övervakningsstat bortom rättsstatens kontroll.
Precis som vid migrationssamtalen hoppade Vänsterpartiet av innan alla var överens. Nu med hänvisning till lagrådets ändå återhållsamma kritik mot kriminaliseringen av terrorresor.
Vi rör oss en gråzon där rättsväsendets bedömningar kan bli hårfina. Fler än dagens islamistiska terrorgrupper lär rymmas inom det område som kriminaliseras. Detta handar alltså inte bara om att slå mot islamism. Medborgarnas frihet att organisera sig, röra sig och uttrycka sina åsikter hotas av våldsamma krafter som bejakar massmord på civila. Det kräver ibland extraordinära motåtgärder.
Strategiska, förebyggande insatser mot hatets grogrunder och radikalisering måste också till. Det finns en del i överenskommelsen, men behovet är större än så. För Sveriges del handlar det bland annat om en modigare integrationspolitik överlag. Det krävs en samling reformer som ökar möjligheterna att försörja sig och motverka bidragsberoende. Det blir svårare att enas över blockgränserna i detta, men den som vill forma ett hållbart Sverige för framtiden med gränser som är passager och inte murar, kan inte blunda för det riktigt svåra.