Ni har säkert hört det förut. Brottsligheten har inte ökat, men den känsla av otrygghet som får utrymme i tidningar, tv och radio såväl som sociala medier verkar snarare växa. Trots att många bostadsområden är lika trygga som de ser ut att vara.
Enligt Brottsförebyggande rådets senaste nationella trygghetsundersökning har andelen som utsatts för våldsbrott minskat sedan 2005 sett till riket i sin helhet. För Sörmlands del är siffran ungefär densamma som för tio år sedan. Detsamma gäller egendomsbrotten. Vi ser en minskning nationellt och ingen större förändring för Sörmlands del på tio år. Färre än för tio år sedan känner sig otrygga när de ska ut en sen kväll i det egna bostadsområdet.
En annan statistikbild är att landsbygden ger ett tryggare intryck än städerna, vilket går stick i stäv med hur landsbygds- och småortsbor ofta beskriver sina hemorter som övergivna av polisen.
Slutsatsen bör vara att siffrorna inte säger oss allt. Den som bär på bilden av att andras utsatthet ökar, oavsett fakta, låter lätt detta påverka även den egna trygghetsuppfattningen. Med de effekter som lätt blir till genom upprepningar, rubrikhets och överdrifter i sociala medier, skapas en bild som lätt blir faktaresistent. Där känslor och summan av intryck ses som en starkare bevisgrund än faktiska omständigheter.
Vi kan alltid bli tryggare. Polis och rättsväsende kan alltid bli mer effektiva. Det bästa sättet, märkligt nog, att bekämpa även känslobyggd otrygghet är faktisk handling och mätbara resultat, med gripna missdådare och synlig ordningsmakt
Även om brottsligheten statistiskt sett har minskat och att många miljöer framstår som tryggare i dag än för tio år sedan, så får vi inte blunda för de problem som sticker ut. Nyligen släppte polisen en rapport om så kallade utsatta områden i landet. Dessa socioekonomiskt utsatta områden är en utmaning värd namnet och lär kräva sin beskärda del av skattemedel och specialkompetens för att få bukt med. Totalt handlar det om 53 områden, där 15 anses särskilt utsatta.
I dessa miljöer har myndigheters tidigare försök att bringa trygghet ofta misslyckats. Det har uppstått parallella samhällsstrukturer som präglas av låg tilltro till polis och andra myndigheter. Våldsbejakande extremism riskerar att slå rot. Det långsiktiga arbetet mot brottslighet och utsatthet är svårt men oersättligt. Finns det en väg bort från stenkastningar mot utryckningsfordon? Bort från tysta vittnen och den organiserade brottslighetens egen lokala ekonomi? Ja, men det kräver kraft, kompetens, myndighetssamverkan och uthållighet.
Om inte de utsatta områdena blir mindre utsatta lär vi få se en utveckling mot skarpare gränsdragningar mellan samhällsmiljöer. Då växer antalet så kallade gated communities. Grindar och säkerhetsdörrar, larm, väktare och höga murar blir enkla, privata verktyg för att hålla andra områdens utsatthet på avstånd.