Ledare: Tunt ihopkokat utspel om folkräkning

Folkräkningar gör historisk nytta. De kan också bidra till skattekontroll och ge djup i vissa demografiska frågor. Däremot fungerar de inte som kartläggning av illegal invandring. Det man kan och kommer se är den som vill synas. 

Därför finns det gott om skäl att skaka på huvudet när finansminister Elisabeth Svantesson (M) ställer sig på samma podium som Jimmie Åkesson (SD) och talar om folkräkning som en slags jakt på illegala invånare eller svart arbetskraft. För det första går det inte att kalla det som väntar en folkräkning, alla kommer inte att räknas på det sättet som gjordes för 30 år sedan och tidigare. För det andra är det inte det som en folkräkning går ut på, om den görs. 

I Sverigedemokraternas kärna finns tron på att främlingar och minoriteter är roten till allt som är svårt i samhället. Att Moderaterna samt bisittarna i Kristdemokraterna och Liberalerna spelar med i detta är en följd av Tidöavtalet och dess lojalitetsklausul. Det avslöjar även en värderingsmässig korruption, men det är i sig ingen nyhet.

Tillförlitliga register är en grundpelare i det moderna Sverige. Den trasiga bostadsmarknaden ger lätt exempel på missvisande uppgifter om vem som bor var. Skatteplanering är en annan. Kontrollberoende situationer där utbetalningar inte stoppas i tid är en tredje. 

Folkräkningar görs återkommande, i registerbaserad form och på ett annat sätt än för 30, 40 år sedan. Den senaste gällde läget den 31 december 2021, en folk- och bostadsräkning inom ramen för EU:s Census 2021-program. Skatteverket bedömer att 98 procent av folkbokföringsuppgifterna är korrekta.

Riksdagsbeslutet i det här fallet använder inte ordet folkräkning. Det heter Bättre möjligheter för Skatteverket att göra dataanalyser och urval i folkbokföringsverksamheten och målet är att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga uppgifter i folkbokföringsverksamheten. Folk kontrolleras i dag utifrån personnummer och samordningsnummer. Lagen om en striktare ordning för de sistnämnda klubbades i höstas.

I den läsvärda ESO-rapporten Vem bor här? (2023) argumenteras för att den tidigare sammanställningen av folkräkningsdata vart femte eller tionde år har spelat ur sin roll. Expertisen förkastar förslag om dörrknackning och den bedömer att enkätundersökningar inte hittar den som vill vara osedd. Däremot kan man vässa/samköra myndigheters registerkontroller, exempelvis för utbetalningar. 

Rapporten lyfter ett alternativ till folkräkning: ”Det mest realistiska upplägget för att erhålla både en fortsatt förbättrad befolkningsstatistik och att komma till rätta med eventuella oegentligheter i folkbokföringen ter sig i dagsläget vara att Skatteverket och andra svenska myndigheter får fortsatt utökade befogenheter att utveckla sitt kvalitetsarbete med folkbokföringen, inklusive utökade kontroller av hur landets invånare är folkbokförda.”

I grova drag är det också vad som riksdagen med brett stöd tog beslut om. Något annat än en folkräkning.