I gårdagens SN fick vi läsa om att unga lämnar kuststaden och bruksorten Oxelösund – och vad partierna vill göra med anledning av detta. Rastlösa unga med blicken mot horisonten är inget specifikt för Oxelösund. När gymnasiet är över, packas väskor och fylls flyttlass. Resan går mot resten av livet, studier, första egna lägenheten, första långvikariatet eller första fasta jobbet.
Att bo kvar och plugga på distans är förvisso en möjlighet som inte får underskattas. Det är å andra sidan ett val som jämförelsevis få gör - och då kanske något senare i livet. Residensstaden Nyköping och ett förhoppningsvis växande utbud av fortbildningar och yrkesutbildningar finns nästgårds från Oxelösund sett, men ändå rör sig många längre bort än så. Världen är ett stenkast bort, gränser suddas ut och möjligheterna växer. Sådant ska bejakas.
Resan ut i vuxenlivet kan vara resan bort från barndomens roller. Det kan vara en flykt från tryggheten eller otryggheten, beroende på uppväxtförhållanden, vänkrets och hemmiljö. Flytten hemifrån blir åtminstone mer permanent, mer påtaglig om inte mamma och/eller pappas frukostbord och tvättstuga finns på gångavstånd.
Kommuner som oroas över att unga flyttar efter gymnasiet behöver ha rätt fokus. Det är inte flytten därifrån som är huvudproblemet, det är inflyttningen. Den klassiska bruksortsproblematiken – och glesbygdssvårigheten – är att ungdomarna flyttar ut men allt för få barnfamiljer och yrkesverksamma vuxna flyttar in. På senare år har Oxelösund brutit mot schablonbilden; inflyttningen har ökat och det är bra. Närheten till huvudstadens och Mälardalens smältdegel blir till effekter i form av tillväxt, urbanisering, invandring och pendlartrafik. Precis som för Nyköping, Trosa och Gnesta.
Det behöver alltså inte vara fråga om en flytt tillbaka. Livet är mer oförutsägbart än så. Slumpen, kärleken och jobben avgör allt som oftast var vi bor under en stor del av vårt yrkesliv. Unga flyttar. Lev med det. Känn ingen ångest över att 20-åringar längtar bort. Det är fullt rimligt. Gräset kan vara grönare någon annanstans.
Bygder som vill växa behöver ägna kraft och tilltro till sin förmåga att vara en bra plats att växa upp på, en bra plats att pendla från och till, en bra plats som lockar med värden i form av livskvalitet och framtidstro. Då behövs en skapande atmosfär, en som hellre lovar möjligheter än förbjuder, där företagsidéer kan slå rot och växa, där alla inte jobbar på samma ställe. Det kan vara en mångsidig stadsdel, ett myllrande centrum eller en mysig bygata. Där det är nära till samhällsservice, med omfattande valfrihet och ett lika stort utrymme för frivillig gemenskap. Respekten för människors olikheter måste vara större än antalet invånare.
Det spelar verkligen roll vilka partier som får chans att påverka utvecklingen.