I Stockholm har det under hösten pågått en debatt om regionens ätstörningsvård. Mandometerklinikerna, som har ansvarat för ett fyrtiotal av stadens ungefär sextio slutenvårdsplatser för vård av ätstörningar, fick inte något förlängt avtal med regionen. Detta ledde till protester, på sociala medier, ledarsidor och i verkligheten från borgerliga och liberala röster.
Hur kunde Stockholms dumma rödgröna regionpolitiker offra unga sjuka kvinnors liv? Ja, just vad som skulle hända med sjuka unga kvinnor när klinikerna stängde lyftes fram. Samhällets svek mot dessa unga kvinnor var förkastligt och djupt omoraliskt. Eller?
Faktum är Mandometerklinkernas behandlingsmetoder har fått kritik för att sakna evidens. SVT presenterade förra veckan vittnesmål från tidigare patienter som berättar om ökat självskadebeteende och avsaknad av psykologstöd. Dessa unga kvinnor verkar oppositionen ha valt att ignorera. Unga kvinnor används som slagträn i en debatt om valfrihet i välfärden. Det är ett av många exempel. Unga kvinnor används som verktyg på det politiska slagfältet, utan en genuin omtanke eller långsiktig idé om hur de problem som dessa möter ska hanteras.
Ett annat slående exempel på detta fenomen är Sverigedemokraternas retorik om invandring och sexualbrott. Partiet har sedan länge pratat om invandrare som ett hot mot svenska kvinnor. Under valrörelsen 2018 drev man bland annat en kampanj med texten “Var tredje ung kvinna utsatt för sexualbrott”. Siffrorna kommer från Brå, ett organ med hög trovärdighet. Men Sverigedemokraternas förslag var då att kräva att Brå skulle undersöka kopplingen mellan sexualbrott och ursprung. Unga kvinnor som är offer för övergrepp blir bara en språngbräda för Sverigedemokraternas sedvanliga politiska agenda. Detta samtidigt som partiet bedriver ett kulturkrig där feminism utmålas som ett hot. Partiets intresse för jämställdhet är föga trovärdigt när det enbart lyfts fram som en del av partiets migrationspolitik.
Det finns verkligen problem att lyfta. Vårdplatserna för sjuka i ätstörningar kommer att minska i Stockholm, när det inte längre finns ett kontrakt med Mandometer och regionen har inte presenterat någon övertygande plan för hur detta ska åtgärdas. De som protesterat har bara belyst hur unga kvinnor drabbas av att just Mandometerklinikerna läggs ner. På samma sätt flyttas diskussionen till förövarens ursprung i stället för att faktiskt fokusera på orsakerna till att många unga kvinnor utsatts för sexualbrott.
Kulturellt ses kvinnor fortfarande som något skört och känsligt. Det är därför effektivt att använda unga kvinnor i debatten, på samma sätt som politiker ofta lyfter äldre. Att skydda personer som ses som värnlösa är ett gott syfte och på så sätt kan man undgå kritik. Men unga kvinnor är inte smycken som ska få politiska förslag att glittra. Problemen de möter förtjänar riktig politisk uppmärksamhet.