Hoten mot akademin i USA kommer ur ett slags krig mot vad som uppfattas som woke. Vi har reda importerat delar av den debatten, men ser hellre amerikanska spetsforskare på ingång.
Universiteten är fienden, deklarerade JD Vance redan 2021. Nu, fyra år senare, är han vicepresident i en amerikansk regering som agerar med oresonlig kraft mot landets framstående och anrika lärosäten. Det har fått som konsekvens att många forskare överväger att lämna landet.
Att bekämpa antisemitism på campus används som förevändning för att gå ut hårt mot universiteten. Precis som i Sverige har kriget mellan Israel och Hamas lett till studentprotester och en hätsk stämning som gjort många judiska studenter oroliga. Vissa lärosäten har misslyckats med att hantera situationen och skapa trygghet.
Det har mynnat ut i våldsamma avhysningar av demonstranter och förvirrade uttalanden i stil med Elizabeth Magill, tidigare rektor för University of Pennsylvania, som fick avgå efter att ha misslyckats med att ge ett rakt svar på huruvida det skulle bryta mot universitetets uppförandekod att uppmana till folkmord på judar (SVT 10/12-2023). Det är kontextbundet, blev svaret.
Men republikanernas tveksamhet mot akademin går djupare än så, och hör ihop med ett motstånd mot vad de själva skulle kalla "woke-ideologi". Även detta är en debatt som har importerats till Sverige, i viss mån.
Att hoten mot akademin kommer ur ett slags krig mot woke, eller upplevd överdriven mångfaldssträvan. Det märks på vissa krav som Donald Trumps regering nu villkorar de statliga stöden med. Universiteten förväntas även samarbeta med migrationsmyndigheter för att granska utländska studenter och att förändra styrning, anställningsförfaranden och antagningsprocesser.
Även om man är kritisk till triggervarningar och mikroaggressioner, som brukar stämplas som woke tankegods, är det som Trump gör omfattande intrång i den akademiska friheten. Intrång som inte kan rättfärdigas av brister i vissa akademiska trendtankar.
För Harvard handlar det om 2,2 miljarder dollar i frusna anslag, för Columbia 400 miljoner indragna dollar. Det uppfattas, föga förvånande, som drakoniska straff mot landets bastioner för högre utbildning och forskning. Många amerikanska akademiker har därför börjat se sig om efter nya jobb utomlands.
Om de gör slag i saken kan Sverige dra nytta av en amerikansk brain drain, vilket utbildningsminister Johan Pehrson (L) har varit inne på. Rundabordssamtal har anordnats med representanter för svenska lärosäten. Pehrsons vilja att ta upp den färdiga utredningen om förenklade migrationsregler är god. Men stödpartiet Sverigedemokraterna kan ha annan uppfattning.
Även de svenska lärosätena behöver få större akademisk frihet. Det behöver regeringen bidra till.
Viktigt är också hur han lyfter de långsiktiga förutsättningarna för forskningen. Därför krävs också att den akademiska friheten i Sverige stärks.
Det amerikanska exemplet är en varning. Universiteten är inte samhällets fiender.