En dag under vårbruket 1976 var det något som fastnade i harven för lantbrukaren Carl Henrik Andersson. En metallbit hade böjts av en av harvpinnarna. Det visade sig vara ett bronssvärd, hela 3 500 år gammalt och rikt ornamenterat. Vapnet hade färdats långt, sannolikt från dagens Ungern, innan det hamnat i jorden vid torpet Mosstugan och till slut fick namnet Björnlundasvärdet.
Just Björnlunda är det andra stoppet i SN:s På plats-serie. Platsen har en lång historia i en bördig bygd, omnämnd redan på 1300-talet. Mycket har förstås präglats av jordbrukssamhällets livsföring. I närområdet finns ett flertal stora gods. Bara någon kilometer bort ligger Önnersta, en by som länge var en centralpunkt längs färdvägen mellan slotten Gripsholm och Nyköpingshus. Till dess att järnvägen kom – och Gnesta växte.
I dag är det vägen, mer bestämt väg 57 som är livsnerven genom samhället med strax under 800 invånare. En ansiktslyftning av 57:an i hela dess sträckning – inte bara mellan Järna och Gnesta – skulle göra nytta. Snabba kommunikationer till järnvägen i Gnesta och vidare mot Stockholm stärker bygden. En minst lika viktig infrastrukturfråga är bredbandsutbyggnaden. Där har Gnesta kommun tyvärr hamnat efter många andra Sörmlandskommuner. Bättre kommunikationer på de digitala motorvägarna lyfter det lokala företagandet och gör vardagsnytta för alla invånare.
Här finns utrymme att växa. Björnlunda är en tätort och en socken i en storstadsnära landsbygdskommun. Det här är landet nära staden. Det bor nästan lika många invånare på den omkringliggande landsbygden som i tätorten vid väg 57. Den bilden, som i mycket kännetecknar Gnesta kommun, är värd att vårda.
Vi vet att Sörmland har stora möjligheter att locka många nya invånare de närmaste 15 åren. Urbanisering och invandring sätter tryck på huvudstadsregionen och de näraliggande länen. En bra boendemiljö och ett rimligt pendlarliv kommer att allt oftare stå på många familjers önskelistor. Lägg till tanken på ett pendlarkort till rimlig kostnad som fungerar i hela Mälardalen – och det blir mycket intressant.
I takt med tillväxten gäller det att hålla fast vid det som kännetecknar området och ger attraktionskraft. Det är värt att fundera över hur inflyttning kan bli mer än en tätortsfråga. Det är inte bara att pendelns slutstation Gnesta som ska växa, inte heller enbart Björnlunda, Stjärnhov och Laxne tätorter. Tänk om inflyttningen kunde bidra till att stärka det som i dag gör boendemiljöerna speciella och bidra till byutveckling. Det som är mer landet nära staden än en stad på landet.
Framtiden för Björnlundas del bjuder på intressanta möjligheter med inflyttning och växande befolkning. Men det vore trist om det Stockholmsnära Gnesta kommun bara blev till nya sovstäder bland andra. Urbaniseringens kraft är, så att säga, ett tveeggat svärd.