I helgen har Miljöpartiet kongress i Örebro, där ska de gå igenom ledningens förslag och medlemmarnas motioner om vilket politik man ska driva och vad man ska tycka.
Partistämmor har en särskild atmosfär, motionerna, stämningen och strömningarna internt, med det mesta riggat i förväg. Ett forum för mer fri debatt och ett bra sätt att få insikt i hur det egentligen ser ut ideologiskt hos gräsrötterna.
Alla partier har sina märkliga förslag, ingen anledning att låtsas som något annat, men MP:s motioner tenderar att vara märkliga i en särskild genre. Här handlar det inte om några löntagarfonder som kan bubbla upp hos Socialdemokraterna eller plattskatt-förslag hos Allianspartierna utan MP fokuserar fortfarande sina visioner på miljö och alternativa livsstilar. Även denna gång hittar vi motioner som föreslår att förstatliga alla banker och avskaffa ränta, som vill omforma det ekonomiska systemet, uppmana människor att bli självhushållande på landet, förbjuda fossila bränslen och införa märkliga sociala straff på flygresor.
Ledningen är dock skicklig på att hålla undan för de värsta märkligheterna och det finns några bra saker också, som förslag för att underlätta för småföretag och om tätare stadsbyggen.
Huvudsakliga anledningen att bli tveksam till MP:s utveckling handlar inte om att det fortfarande finns medlemmar som tror på att avskaffa marknadsekonomi, utan vilket fokus partiet tycks ha överlag. En stor del av motionerna handlar om huruvida man pratat om miljöfrågor på rätt sätt, om man tappat fokus, om det borde vara mer radikala förslag på grön omställning. Det diskuteras energi som en mänsklig rättighet och solpaneler i Sahara och att upprätta ett särskilt fredsråd. Frågor om socialförsäkringar som inte handlar om medborgarlön syns knappt till. Stycket om ekonomiska motioner är besvärande tunt och dessutom i stora delar aningen haveristiskt.
MP sitter numera i Sveriges regering. Partiets företrädare måste tänka på dynamiska effekter av olika skatteförslag, hur exporten ska öka, hur kommunal upphandling ska fungera, vad kvalitetsmåtten inom välfärden ska vara. Konkreta tråkiga ansvarsfulla frågor om att styra ett land.
Därför är det besvärande att MP själva ännu inte verkar ha insett det. Om det är något deras kongress ser ut att lida brist på så är det krassa diskussioner om realpolitik och ansvarstagande och insikt i att man numera sitter med och styr landet och inte är någon studiecirkel åt Naturskyddsföreningen.
Hanna Marie Björklund