Efter att Rumänien och Bulgarien kom med i EU och medborgarna i dessa länder kunde ta del av den fria rörligheten har många sökt sig till andra rikare länder. Särskilt den romska minoriteten i de två länderna lever i stor fattigdom, de är diskriminerade och utestängda från arbetsmarknaden. Sjukvården kräver mutor och avgifter för att ge även nödvändig vård. Kombinerat med kulturella drag inom den egna romska kulturen står många romer helt utan statliga skyddsnät. Att resa till länder som Sverige och tigga på gatorna har inneburit en möjlighet till en grundinkomst som inte finns i hemlandet.
Det är förenklat förklaringen till varför så många EU-medborgare med romskt ursprung tigger i svenska städer i dag. Det har inneburit prövningar för vårt system, som bygger på att alla som kan röra sig inom landets gränser har en viss levnadsstandard. Priset vi betalar för vår bekvämlighet är att vi stänger de fattigaste ute. Några av de stora problemen som framförallt mindre kommuner brottas med är olagliga bosättningar, och att vår krångliga process med kronofogdeärenden inte kan hantera att människor olovligen slagit upp tältläger på andras mark.
Några enskilda, men högt uppsatta, företrädare för Moderaterna gick ut och gav nya förslag på hur situationen skulle kunna hanteras. Med enklare regler för avhysning, men även nya ordningsregler för penninginsamling och att förbjuda organisering av tiggeri. Regeringen svarade försiktigt positivt. Det handlar alltså om att försöka komma åt någon större organisation bakom, som kanske inte alltid de facto finns, och att göra det till ett ordningsbrott att samla in pengar på vissa sätt. Det finns en hel del problem med detta, även om som sagt de utmaningar samhället har just nu är högst påtagliga.
Utsatta som tigger kommer inte få det bättre av att deras möjlighet att få en grundinkomst försvinner. Inte heller är det enkelt rent juridiskt att bedöma vad organiserat tiggeri är för något, vad som ska räknas som ett ordningsstörande sätt att tigga pengar på, skillnaden mellan att tigga och sälja, exempelvis tidningar, och så vidare. Det är alltid enkelt att ropa efter förbud när man ser något komplext och svårt i samhället man inte gillar. Men att försöka förbjuda misär är vare sig enkelt eller önskvärt. Svensk lag ska följas av alla som vistas här, men för utsattheten måste vi hitta bättre lösningar än förbud.
Hanna Marie Björklund