Statistiska Centralbyråns stora partisympatiundersökning för maj 2014 visar på egen majoritet för de rödgröna. Hittills har ingen statsvetare vågat ens närma sig frågan om regeringens chanser är rökta. Visa av misslyckade prognoser under förra mandatperioden och av väljarnas ökande rörlighet, har alla tassat försiktigt. Tills nu. Alliansens chanser att bli större än de rödgröna i höst är minimala. Det måste till en omfattande återhämtning, främst av de tilltufsade Nya Moderaterna. Det är i dag svårt att se var den kraften ska hämtas.
Riksdagsvalsprognoser är något annat än EU-val. Miljöpartiets lyckorus från i söndags ersätts av mer krassa åtta procentenheter. Det är en lång väg till att vara en tredje kraft i partipolitiken.
Däremot kan MP genom att ligga sked med Socialdemokraterna på allvar öppna för ett regeringsalternativ utan Vänsterpartiet. Tillsammans med S skulle MP ha 43 procent enligt SCB – nästan lika mycket som Alliansen samt Sverigedemokraterna. Rödgrön majoritet i riksdagen behöver inte betyda tre rödgröna partier i regeringen.
21 procent av väljarna är osäkra – och avstår från att välja parti. I den gruppen finns många alliansväljare. Dessutom lurar Feministiskt initiativ i vassen – och vänsterfeministerna kommer närmast uteslutande att vinna nya sympatisörer från den rödgröna sidan.
Vi vet inte heller om Sverigedemokraternas stöd, precis som i prognoserna inför EU-valet, är underskattat. Den rödgröna egna majoriteten kan vara en synvilla. Däremot innebär mätningen utan tvivel hårda bud för Alliansen.
Väljarna är inte rödare än tidigare, men mindre Alliansvänliga. De rörligaste väljarna gick till MP i EU-valet. Socialdemokraterna har lagt sig extremt nära Moderaterna för att vinna mittenröster – vilket ger betalt i SCB-mätningen. Så ser konkurrensen om främst storstadsrösterna ut.
Det tycks som om väljarna i nuläget lägger större vikt vid det sociala ansvarstagandet än vad Alliansen har förmått att visa. Där finns gott om utrymme att morska upp sig i mitten. Folkpartiet och Centerpartiet kan lyfta fram sina mer socialliberala sidor. Utan att för den skull förfalla till nonsenslöften som att högre skatt ger bättre vård och omsorg. Det går ändå. Kristdemokraterna har också en given arena, med partiledaren som socialminister.
Moderaternas utmaning på området är större. Fredrik Reinfeldt har dessutom börjat tappa sympatisörer direkt till Miljöpartiet. Därför är det nog mer pressande att det stora regeringspartiet på allvar renoverar sin miljö- och klimatpolitik. Visserligen är det delvis att klampa in på Centerpartiets domäner, en mer praktiskt genomförbar och mindre slagordsmässig grön anda. Det är ett område i tiden, en livsstil och ett samhällsansvar. Sådant brukar de nya Moderaterna gilla.