Den ägande medelklassen i Sverige har i dag tillgång till det så kallade ränteavdraget. Det ger sänkt skatt för den som betalar ränta. Att staten ger ett sådant avdrag kostar, i form av mindre intäkter till statskassan. Förra året handlade det om rekordsumman 32 miljarder kronor mindre i skatteintäkter. Det är ungefär lika mycket som om vi skulle införa ytterligare två jobbskatteavdrag. Absolut vanligast är att man får ränteavdrag för sitt bolån. Kostnaden för ränteavdraget har sedan år 2000 ökat med 40 procent. Detta enligt en undersökning från SCB presenterad av Svenska Dagbladet.
Det finns mycket som är problematiskt med detta. Avdrag för att betala ränta innebär att det bli billigare att låna. Svenskar lånar pengar till sina bostadsköp, särskilt i storstäderna, som aldrig förr. Detta beror till stor del på våra absurda regler för bostadsbyggande och hyresregleringen, vilket har orsakat svår brist på framför allt hyresrätter. Mer lån och mer generösa ränteavdrag i kombination med dessa bristfälliga regler har satt oss i en situation där svenskar skuldsätter sig allt mer. Bankerna tjänar pengar på bolånen, medan analytiker bekymrar sig för att vi håller på att få en bostadsbubbla – som i sin tur riskerar drabba hela ekonomin.
De praktiska, ekonomiska aspekterna är dock inte de enda som talar emot ränteavdraget, det finns även en tydlig moralisk sådan. Att vi har en generös välfärdsstat tycker de flesta svenskar är i sin ordning, till stor del för att vi vill och förväntar oss att våra intjänade skattepengar ska gå till dem som har det svårt, och för att ge alla samma möjligheter. Ränteavdraget är dock en skattelättnad som framför allt gynnar välmående medelklass. Den gör det billigare att låna och äga, vilket prioriteras över välfärdstjänster eller sänkt inkomstskatt. För många har det högt belånade ägandet och skattelättnader för höga räntekostnader blivit en central del av bostadsekonomin och bostadskarriären. Därför tassar även de liberala partierna försiktigt i ämnet.
I Sverige har vi mer än gärna tagit in de stora intäkterna till det offentliga på medborgarnas inkomst, skatt på lön. Samtidigt har vi gett ränteavdrag på bostäder. Det gynnar majoriteten i mitten av samhället och missgynnar de som har det svårast, som lätt blir inlåsta i att inte kunna börja arbeta och försörja sig själva. Det missgynnar även de som arbetar mest, eftersom vi har både världens näst högsta marginalskatt och värnskatt. Som liberal är det därför inte svårt att landa i att ränteavdraget borde trappas ner och på sikt avskaffas. Det finns betydligt viktigare saker att prioritera, så som högre grundavdrag på skatten för de som tjänar minst och sänkta marginalskatter för de som jobbar mycket.
Hanna Marie Björklund