En estnisk säkerhetspolis kidnappas och förs till Moskva. Ett krig i modern tappning, designat för att underminera EU:s och Natos enighet, pågår i dagligen i Ukraina. Det nya aggressiva Ryssland är ett politiskt faktum och det påverkar direkt säkerhetsläget i Östersjöområdet. Hotbilden mot grannländer som Estland, Lettland och Litauen växer. Det påverkar Sverige – och det ställer krav på en handlingskraftig svensk regering.
I den stora försvarsdebatten i Nyköping som hölls i förra veckan sade Peter Hultqvist (S), ordförande i försvarsutskottet, att den svenska historiska neutraliteten inte får förväxlas med en oförmåga att se skillnad på demokrati och diktatur. Sverige har alltid lutat åt väst och i det tysta samarbetat, även om det i neutralitetsretoriken lät annorlunda.
När mullret i Ukraina verkar konstant och störningar uppstår längs gränserna på andra sidan Östersjön, är det allvar. Utvecklingen påverkar alla delar av politiken. Anledningen till att säkerhetsfrågan inte lyfts högt i valdebatterna är sannolikt att den tydligt gynnar den sittande regeringen.
Regeringens kritik mot ett allt mer aggressivt Ryssland har varit skarp och har inte kunnat missförstås. Putins krig mot Ukraina lär tyvärr inte stoppas av en blombukett, inte ens ett erbjudande om allt mer handel över gränserna. En svensk regering har inte råd att svaja.
Även om Alliansen skulle få fortsatt förtroende i minoritet behöver den söka långsiktig samsyn med Socialdemokraterna i försvars- och säkerhetspolitiken. Förutsättningarna finns redan, om det inte vore för att det är val.
För en rödgrön minoritetsregering vore situationen etter värre. Socialdemokraterna kan inte välja bort MP:s och Vänsterpartiets avvikande syn på försvars- och säkerhetspolitik. Det skulle bli en regering med en inbyggd djup spricka i synen på säkerhetsläget i vårt närområde. Det är därför som S-företrädare som Hultqvist, men även partiledaren Stefan Löfven (S), undviker att svara på hur en rödgrön regering kan samsas om utrikespolitik och försvarspolitik. Det går nämligen inte. Och det spelar in i frågan om vilka rödgröna partier som klarar ett regeringsansvar.
Minns förra valrörelsen när de rödgröna krävde att USA skulle dra sig tillbaka från sitt engagemang i andra länder – formuleringar som dåvarande S-ledaren Mona Sahlin säkert bittert ångrar. Säg det i dag till våra grannar i Estland, Lettland och Polen. De skulle kalla det för vansinne, ett Sverige som vänder dem ryggen.
I går besökte statsminister Fredrik Reinfeldt, finansminister Anders Borg (M) och arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M) Nyköping och pratade politik med gymnasieelever. Jodå, krig och kriser i omvärlden kom upp. Det borde vara lika angeläget när partiledarna duellerar i valrörelsens avslutande skede.