Valaffischer är mest papper. Men det är inte ovanligt att någon får för sig att ta ut allehanda aggressioner på dessa. En del vandalism är säkert politisk, annan är bara destruktiv i allmänhet. Konstruktiva krafter riktar sin energi åt annat håll.
Det som är viktigt att komma ihåg är att affischerna inte finns där automatiskt. Tvärtom är detta oftast frukten av många timmar av obetalt arbete, partimedlemmars frivilliga insatser. Oavsett vems ansikte eller vilket partis logga som sitter på själva plakatet. Arbetstimmarna i demokratins tjänst förtjänar bättre än att hånas.
Förstörda valaffischer, vare sig det är på Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven, Annie Lööf eller Åsa Romson, påverkar knappast partiledarnas vardag eller valrörelsen i stort. Inte heller vandalism mot affischer med lokala budskap får massorna att känna skadeglädje över någon annans förstörelse.
Det inkräktar på något mer grundläggande. Förstörelsen gör att några andra medmänniskor på sin fritid får ta en ny tur till området, reparera och sätta upp på nytt. Den som förstörde hade just hånat och spottat på deras insats och engagemang. Men ingen vill låta det destruktiva vinna.
Det senaste men tyvärr inte sista uppmärksammade exemplet på valvandalism drabbade Moderaterna i Trosa (SN 26/8). Valrörelser brukar dras med sin beskärda del av förstörelse. Kanske är det så som Moderaternas Sune G Jansson säger i SN att den här valrörelsen är lindrigare drabbad än den som var 2006. Det innebär inte att vi ska rycka på axlarna.
Vi kan var och en aktivt vårda det demokratiska samtalet genom att reagera när vi får höra att någon eller några förstört valaffischer. Vare sig det är hemma vid köksbordet, i skolan eller träningslokalen. Reaktioner bildar norm. Om ingen garvar åt tilltaget eller tycker det är tufft gjort, då blir det mindre intressant att syssla med.
Det är ord och argument som inom lagens ramverk ska mötas i en demokrati, inte knytnävar och tillhyggen. Därför var det en snygg gest när Centerstudenter nyligen tog sig för att inte bara sätta tillbaka och reparera C-märkta valaffischer i Stockholm utan också hjälpa andra partier som Socialdemokraterna och Kristdemokraterna (Aftonbladet 21/4). Det finns få starkare demokratibudskap än att representanter för ett parti bistår en motståndare som fått sitt budskap förstört.
Samtidigt ska vi, tror jag, att vi i retoriken ska vara återhållsamma med att tala om hat mot det ena eller det andra. Vi ska inte själva uttrycka oss på ett sätt som kan leda andra till att göra verkstad av våldsamma slagord.
Tyck gärna illa om företeelser och ståndpunkter i sakfrågor, men vårda relationer mellan människor. Rätten att vara oerhört oense och ändå respektera varandra, är en mycket god demokratisk princip. En grundbult i det öppna samhälle med fria val som vi säger oss värna om. Den som tar till nävarna förlorar.