Skatteverkets sparplaner har skapat oro på många håll, däribland Nyköping. Nu kom beskedet att skattekontoret blir kvar – vilket är bra på flera sätt. Varje förlorat arbetstillfälle kostar på. Det har varit en tung vår ändå med flera stora varsel.
Det verkar finnas en märklig låsning i jakten på mer effektiv verksamhet hos Skattemyndigheten. Offentliga organisationer behöver ständigt se över sin kostnadskostym, att spara pengar åt stat och skattebetalare är ett viktigt uppdrag. Trenden att slentrianmässigt krympa in mot allt större städer är däremot bekymmersam. Fortsätter det så här ryker Nyköping i nästa eller nästnästa "effektivisering". När Skatteverket främst fokuserar på att lägga ned på medelstora orter så är det en anda av skolskalighet och inte jakt på onödiga kostnader som styr.
Tillgänglighet är ett adelsmärke för det offentliga, men dagens myndigheter vill undvika fysiska besök och gärna telefonsamtal också. Det smarta med den nya, interaktiva myndigheten, den digitala mötesplatsen som är öppen dygnet runt, är det som lyfts fram. Utåtriktad medborgarservice ska utföras utan att människor måste forsla sig till ett specifikt kontor. Skatteverket hävdar bestämt att det som görs på några mindre kontor kan skötas från annat håll, tydligen även företagsgranskningar.
Huvudinriktningen bör vara att större myndighetskontor lokaliseras där det går att få tag på god kompetens till för skattebetalarna rimliga kostnader. Det gäller såväl löner som lokaler. Myndigheter ska alltså inte konkurrera om de mest attraktiva kontorsmiljöerna. Sök mer kompetens i billigare lokaler. Se till att få bang for the buck, valuta för varje skattekrona.
Nog finns effektiviseringsmån, huvudkontoret i Solna har över två tusen anställda. Sådant som går att göra lika bra i Västervik, Visby eller Värnamo ska alltså hellre göras där än i storstädernas jämförelsevis dyra lokaler. Oron för personalomsättning är överdriven. Myndigheter ska förstås inte försvinna från storstäderna, men det borde vara mer kostnadseffektivt att ha verksamhet placerad i Nyköping och Eskilstuna än i Solna och på Kungsholmen. Finessen med pendlartrafik är ju att den går i båda riktningarna.
Den förre integrationsministern Erik Ullenhag (FP) försökte sig på att flytta en myndighet från Stockholms innerstad till Rinkeby. Det var som att knacka på ett getingbo. Ironiskt nog var det självaste Diskrimineringsombudsmannen som skulle få byta lokaler, för där fanns ingen hejd på alla invändningar som dök upp. Nyligen ställdes flytten in. Nya kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP) vek sig för protesterna och allt ska utredas vidare.
Rinkeby må ha varit valt för sin symbolik, men utvecklingen är ett principiellt bakslag. Myndigheter kan inte själva fritt få bestämma var de ska vara lokaliserade. Det är även en ägarfråga. Omsorgen om varje skattekrona ska stå i fokus.